Vattenkrisen är ett växande problem i många delar av världen, men nu börjar även vi i industriländerna diskutera vattenkrisen.
Jordbruk är den största användaren av vatten världen över, och torka är ett ökande hot i många länder.
Men hur många liter vatten går det egentligen åt för att producera 1 liter vin?
Huffington Post gjorde en känd jämförelse mellan olika livsmedel och drycker, som kaffe och te, öl och vin. Skillnaden mellan öl och vin var att man i genomsnitt behöver 296 liter vatten för att göra 1 liter öl. Men för att producera 1 liter vin behövs i genomsnitt 872 liter vatten. Stor skillnad!
Många vinländer kämpar med vattenkrisen och producenter försöker lösa frågan med hur vi ska kunna bevara denna värdefulla resurs. Vilka frågor uppstår kring ”icke-väsentliga industrier” som vinindustrin och deras egentliga behov av vatten? Olika länder verkar tackla frågan med att få tillgång till vatten på olika sätt.
Realiteten
Vi ska titta på tre vinområden i värden: Sydafrika, Kalifornien och Frankrike och se hur diskussionerna kring bristen på vatten går och se hur man påverkas av vattenkrisen.
Sydafrika har från och till i många år haft kritisk vattenbrist och det har blivit ett sådant problem att vissa druvodlare som ju behöver vatten, nu till och med ifrågasätter om deras vinodlingar på lång sikt kommer att kunna överleva.
Det måste ju vara fruktansvärt att känna hur ens industri är hotad när även staten i Sydafrika har rätt att sätta temporära gränser. Under vattenkrisen har man även hävt företagens vattenrättigheter och licenser. Eller kommer man i framtiden också att belägga odlarna med en skatt som heter duga för vattenanvändning? Och om man ger medborgarna rätt till vatten i första hand, då blir ju plötsligt tilldelningen av vatten ett ekonomiskt problem, för företagen och i långa loppet drabbas landet av arbetslöshet och en allmän oro. Medan individer har en konstitutionell garanterad rätt till ett vattenminimum på 25 liter per dag och person, så gäller ingen sådan rätt för företag.
I ett land som står inför social oro är vattenstress ytterligare en faktor som ökar de sociala spänningarna. Så även om det kan vara smart att försiktigt att spara vatten för individuell användning kan det eventuellt betyda sekundära effekter som påverkar en bredare befolkning. Så hur man än gör…
Vattenproblemet har lett till extrema bevarandeåtgärder som omfördelning och restriktion av vattenanvändning. I västra Kapstaden begränsas vattenanvändningen inte enbart för företag men även för privatpersoner. Om de delar vatten och använder vattnet med restriktioner, kan man lokalt sätta högre priser för exempelvis vingårdar. Så kanske det måste bli under ett år av torka – laglig prioritering och ekonomisk prissättning gäller under vattenkrisen. Det verkar som om myndigheterna ändå förstår problemet. Sydafrikas jordbruk anställer säsongsvis 75% arbetskraft och en minskning av den för landet så viktiga vingårdsavkastningen innebär en minskning av arbetstillfällen och ökande arbetslöshet.
Vattenbristen är inte bara ett sydafrikanskt problem.
Kalifornien hade en stor torka från 2012 till 2017, där reservoarernas totala minskning till så låga som 8 procent som satte stress på producenterna och även druvorna. Man avledde vatten från de stater som har en bra vattenspegel och Kalifornien tilldelades vatten, men med en maximal användning som vanligtvis begränsades till ett visst belopp. I motsats till Sydafrika tillämpar man även seniorrätt och juniorrätt, en slags prioritering av hur länga man haft sin vingård, det vill säga seniorerna är de som haft de äldsta vattenrättigheterna.
När det råder torka i Kalifornien effektiviserade den största delen av vinproducenterna sina bevattningsmetoder med exempelvis droppbevattning med kompletterande grundvatten. Vinrankorna överlevde knappt tills det började regna.
Det märkliga kan tyckas i sammanhanget är att just Kalifornien som ofta drabbats av torka med vattenbrist i alla fall sedan 2012 är den enda staten i USA som lagligen erkänner alla människors rätt till vatten vilket garanterar alla rätt till rent vatten som ska räcka konsumtion, matlagning och sanitetsändamål.
Kalifornien befinner sig fortfarande från och till i osäkert läge när det gäller vatten och även om producenterna ligger bra till just nu så är många oroliga för framtiden och för att förlora sina rättigheter.
Europa
Frankrikes vinregioner påverkas i allt högra grad av vattenbristen, även om man inte är ett land i fullständig torka som i Sydafrika. Bevattning av vingårdar har alltid varit olagligt eftersom regnet är den enda vattenkällan även om reglerna för bevattning då luckrades upp något. Droppbevattning tilläts då för första gången och nu är de franska vinodlarna bundna till den lokala vattenförsörjningen.
Men här har man ju haft andra utmaningar. Vissa vinregioner har pendlat mellan torka och extremt väder som hagel, kyla och snöoväder. Många av dessa producenter har under de senaste 5-6 åren kommit ner på en avkastning på endast 20 procent jämfört med vad de borde haft. Trots att man från statligt håll vidtagit vissa åtgärder mot klimatet så verkar allt ta evinnerlig tid.
För 3 år sedan antog Frankrike som första EU-land en rätt till vatten för alla. Hur det kommer att gå när klimatet blir ännu mer extremt, vet man inte och kanske kommer även där frågan upp och ställer allting på sin spets: är det den privata människan som ska ha rätt till vattenutdelning eller är det industrin? Den franska regeringen bestämmer genom planering och förvaltning.
Summa summarum
Kan man dra några slutsatser? Ja, att osäkerheten för de icke-väsentliga industrierna som vinodling ökar är inte en överdrift. Fördelen är förstås att det i de flesta länder verkar finnas skydd för den privata människan men tyvärr då inte för företagen och i synnerhet för vinodlare som alltid drabbas, i torka eller extremoväder. Den globala vattenbristen kommer också att ha ekonomiska effekter på människorna, jobben och hela samhället.
Låt oss hoppas att vi aldrig behöver välja mellan vin eller vatten…
.
.
Läs mer om viner, producenter och klimatet:
