I början försökte många vinmakare efterlikna Bordeaux Pinot Noir-viner. Men allteftersom tiden gick började man förstå att landets terroir kunde bidra med en unik prägel. Stark fruktighet och högre alkoholhalter blev vanliga inslag och varje år samlades vinodlare i en workshop för Pinot Noir för att diskutera hur man kunde fortsätta föra industrin framåt. Man kom bland annat fram till hur de olika underregionerna kunde bidra med olika stilistiska drag beroende på deras olika väderförhållanden och terroir. Några av Nya Zeelands bästa vinregioner är:
- Martinborough/Wairarapa
- Marlborough
- Central Otago
- Nelson
- Waipara
Av dessa var Martinborough länge huvudregionen för Pinot Noir, och de allra bästa vinerna kom härifrån. Men sedan man samarbetat mellan olika odlare, provat, smakat och diskuterat metoder har samtliga regioner lyckats bli framstående. Idag är skillnaderna mellan de olika områdena underförstådda, och trots att man samarbetat och ibland tillämpat gemensamma odlingsmetoder, druvblandningar osv. kan man relativt enkelt skilja vinerna åt när det kommer till ursprung.
De senaste åren har varit bra år för Nya Zeeländsk Pinot Noir, med undantag för 2008 som var något utmanande. 2010 och 2013 års årgångar var de absolut bästa, medan 2009 och 2011 också var markabra på många sätt. En relativt ny trend är att man adderat fler hela klasar i vinsatsen för att få mer tanninrika viner med komplexa strukturer. Detta gör vinerna mycket lagringsdugliga, men nackdelen blir då att en del av dem inte bör drickas unga.
