Muscaris är en relativt ny druvsort som inte har många alternativa namn, utan i stort sett alltid benämns just som Muscaris. Druvan har sitt ursprung i Tyskland och är en korsning framtagen av vinforskare vid Staatliches Weinbauinstitut i Freiburg. Den skapades 1987 genom att korsa Solaris med Muskateller och kan därför beskrivas som en modern hybrid snarare än en historisk druva. Namnet Muscaris är inspirerat av dess aromatiska släktskap med Muskatdruvorna och syftar till de muskatliknande tonerna i vinet.
Idag odlas Muscaris främst i Tyskland, särskilt i regioner som Baden och Franken, men den har även spridit sig till andra delar av Centraleuropa som Österrike och Schweiz. Den trivs bäst i ett tempererat klimat med god solexponering och relativt svala nätter, vilket hjälper till att bevara druvans fräschör och syra. Druvan är anpassad för odling i områden där klimatförändringar har gjort traditionella sorter svårare att odla. Även om den ännu inte är starkt knuten till specifika terroirer finns det ett växande intresse från innovativa vinmakare som vill framhäva dess unika karaktär.
Vinrankan har medelstora blad och producerar relativt kompakta klasar med små till medelstora bär i en gulgrön nyans. Muscaris är uppskattad av vinodlare eftersom den är resistent mot många vanliga sjukdomar som mjöldagg och botrytis, vilket gör den mindre beroende av kemiska bekämpningsmedel. Detta har gjort den populär bland ekologiska och biodynamiska producenter. Den har en stabil avkastning och mognar relativt tidigt, vilket gör den mindre riskfylld i svalare klimat.
Muscaris används nästan uteslutande till att producera stilla vita viner, även om experiment med mousserande varianter förekommer. I vinkällaren vinifieras den oftast i ståltank för att bevara sina aromatiska och fruktiga egenskaper. Vissa producenter väljer att ge den en kort skalkontakt för att intensifiera aromerna, men fatlagring är ovanligt eftersom druvans naturliga karaktär står i centrum. Den används både som druvrent vin och i blandningar, men dess tydliga aromprofil gör den särskilt intressant som monovarietalt vin.
Viner på Muscaris är kända för sina intensiva aromer och påminner ofta om Muskat och Gewürztraminer. Typiska dofter inkluderar tropiska frukter som mango och ananas, citrus, samt blommiga toner som rosor och jasmin. I smaken kombineras en frisk syra med en fruktig och aromatisk karaktär som ger en nästan kryddig munkänsla. Som unga är vinerna livliga och aromatiska, medan lagring tenderar att dämpa fruktigheten och framhäva mer honungsliknande toner. En signatur för Muscaris är dess tydliga muskattoner som skiljer den från andra moderna hybrider.
Muscaris-viner passar utmärkt till kryddstarka rätter från exempelvis det asiatiska köket, men fungerar också fint till lättare fisk- och skaldjursrätter samt vegetariska anrättningar med färska örter. De serveras bäst lätt kylda, vid cirka 8–10 grader, för att framhäva den friska aromatiken. Beroende på vinmakarens stil kan det upplevas som ett trevligt vardagsvin men även som ett spännande alternativ för speciella tillfällen tack vare sin unika aromprofil.
Muscaris är fortfarande en relativt sällsynt druva och odlas på små arealer jämfört med klassiska sorter. Intresset ökar dock, särskilt bland vinmakare som fokuserar på hållbarhet och sjukdomsresistenta sorter. Sommelierer har börjat uppmärksamma druvan för dess aromatiska intensitet och potential att tilltala konsumenter som söker nya smakupplevelser. Även om få internationellt kända varumärken ännu framhäver Muscaris, finns den i sortimentet hos flera mindre kvalitetsorienterade producenter i Tyskland och Österrike.
Som en ung druvsort finns det ännu inga legender eller djupa kulturella traditioner kopplade till Muscaris. Däremot har den blivit uppmärksammad i internationella tävlingar där den vunnit medaljer för sin aromatiska profil. En ovanlig egenskap är att den kombinerar klassiska muskattoner med den robusthet och sjukdomsresistens som hybrider erbjuder, vilket gör den till en druva som på många sätt representerar framtiden för hållbar vinodling.