Folle Blanche är en gammal fransk druvsort som även är känd under flera alternativa namn beroende på geografiskt område, bland annat Gros Plant i Loiredalen. Den har sitt ursprung i Frankrike och har odlats sedan medeltiden, vilket gör den till en av de äldre traditionella sorterna i landet. Druvan är inte uppkallad efter en plats eller person utan namnet betyder ungefär ”den galna vita”, vilket tros syfta på dess växtsätt eller den lätta och friska karaktären hos vinerna den producerar.
Idag odlas Folle Blanche främst i Loiredalen, framför allt kring Nantes där den används för att producera den lokala specialiteten Gros Plant du Pays Nantais. Den odlas också i sydvästra Frankrike, särskilt i Armagnac och Cognac där den är en traditionell komponent i destillat. Druvan trivs bäst i svala till måttligt varma klimat med kustnära påverkan, vilket hjälper till att bevara dess höga syra. I olika regioner visar den upp olika ansikten – i Loire ger den friska, syrliga stilla viner, medan den i sydväst används mer för destillat på grund av sin neutrala men friska smakprofil.
Rankan har medelstora blad med markerade flikar och klasar som oftast är täta och medelstora. Bären är små till medelstora och har en ljusgrön till gul färg vid mognad. Druvan är relativt svårodlad då den är känslig för sjukdomar, särskilt mjöldagg och röta, samt är frostkänslig. Den ger ofta höga avkastningar, vilket historiskt har gjort den populär, men kvaliteten kan variera beroende på skötsel. Dess främsta styrka är den höga syranivån som gör den idealisk för både friska viner och destillat, men svagheten är dess känslighet och begränsade aromutveckling om den inte odlas med omsorg.
Folle Blanche används huvudsakligen för produktion av stilla, mycket friska vita viner i Loiredalen, samt för destillation till Armagnac och Cognac. Den vinifieras ofta i ståltank för att bevara sin naturliga syra och friskhet, men i sällsynta fall används ekfat för att ge mer struktur. Den är ovanlig som druvrent vin utanför Loiredalen, men i destillat spelar den en viktig roll tillsammans med andra druvsorter. Druvan är mindre lämpad för lång lagring i fat och används främst för att skapa viner som ska drickas unga.
Viner på Folle Blanche är lätta, friska och mycket syrliga med smaker som citrus, gröna äpplen, örter och ibland subtila blommiga toner. Munkänslan är ofta tunn och krispig, vilket gör vinet mycket uppfriskande. Med lagring utvecklas vinerna sällan i komplexitet utan förlorar snarare sin livlighet, vilket gör att de bäst avnjuts unga. Signaturdraget är den mycket höga syran som ger en nästan elektrisk fräschör i gommen.
På grund av sin höga syra och lätta kropp passar viner från Folle Blanche särskilt bra till skaldjur, ostron och andra havsrätter. De fungerar också utmärkt till lättare sallader och färska getostar. Den idealiska serveringstemperaturen är 7–9 grader för att framhäva vinets fräschör. Vinet betraktas främst som ett vardagsvin i Loire-regionen men kan också bli ett elegant komplement vid skaldjursmiddagar och andra festligare tillfällen.
Folle Blanche är idag en relativt sällsynt druva och har i stor utsträckning ersatts av den mer motståndskraftiga druvan Ugni Blanc i Cognac- och Armagnacproduktion. Trots detta finns ett förnyat intresse för traditionella druvsorter, och vissa producenter satsar på att lyfta fram Folle Blanche i druvrena viner. I Loiredalen finns flera små producenter som marknadsför Gros Plant som ett lokalt vin med unik identitet, och det har fått ökad uppmärksamhet bland nyfikna sommelierer och vinentusiaster.
I historien har Folle Blanche haft en central roll i Frankrikes brandyproduktion och ansågs länge vara den viktigaste druvan i Armagnac innan den ersattes av mer tåliga sorter. Det finns lokala traditioner i Nantes där vinet Gros Plant har serverats tillsammans med ostron i århundraden, och denna kombination lever kvar som en stark del av regionens matkultur. Druvans ovanliga egenskap är dess extremt höga syra, vilket gör den unik bland många andra vita sorter. Även om den inte ofta får internationella priser, har den fått erkännande som en del av Frankrikes vin- och sprithistoria, särskilt bland entusiaster som uppskattar ursprungstypiska och traditionella druvsorter.