Albana är en vit druvsort som framför allt odlas i Italien, där den är mest känd under sitt ursprungliga namn. Det finns få alternativa namn, även om den ibland benämns Albana di Romagna för att understryka sitt geografiska ursprung. Druvan kommer från regionen Emilia-Romagna i norra Italien och har odlats där i flera hundra år. Historiska källor nämner den redan under medeltiden, vilket gör den till en av de äldsta dokumenterade italienska vitvinsdruvorna. Namnet Albana tros härstamma från det latinska ordet ”albus”, som betyder vit, vilket anspelar på druvans ljusa bärfärg och karaktär.
Albana odlas nästan uteslutande i Emilia-Romagna, och särskilt i kullarna kring städerna Faenza, Bertinoro och Forlì. Den trivs bäst i ett varmt, solrikt klimat men gynnas även av närheten till Adriatiska havet, som bidrar med svalkande vindar. De bästa odlingslägena finns på sluttningar med god dränering och kalkrika jordar. Även om druvan sällan planteras utanför Italien, finns det små experimentella planteringar i andra delar av Europa. I högre och svalare lägen bevarar druvan sin syra bättre, medan den i varmare lägen utvecklar rikare fruktighet och högre sockerhalt.
Albana-vinrankan har stora, femflikiga blad och medelstora till stora klasar med bär som är gyllengula när de är fullt mogna. Druvan är relativt tålig mot värme och torka, men kan vara känslig för överdriven nederbörd, särskilt under mognadsperioden, då det kan påverka kvaliteten. Den mognar tidigt till medelsent och kan ge höga skördar, vilket kräver noggrann avkastningskontroll för att producera kvalitetsvin. En av dess styrkor är att den kan uppnå hög sockerhalt utan att förlora alltför mycket syra.
Albana används för att producera flera olika stilar, från torra och friska vita viner till fylliga, söta passito-viner. Den är särskilt känd för Albana di Romagna DOCG, som kan göras både torr och söt. Många producenter låter vinet jäsa och lagras i ståltank för att bevara fräschör och frukt, medan vissa använder ekfat för att ge mer struktur och komplexitet, särskilt i de sötare varianterna. Druvan vinifieras oftast som druvrent vin, men kan i vissa fall blandas med andra lokala sorter.
Albana ger viner med tydlig aromatik och en rik smakprofil. Torra varianter har ofta toner av gula plommon, aprikos, citrus och ibland mandel, med en lätt örtighet. Sötare versioner kan utveckla smaker av honung, torkade frukter och blommor. Syran är medelhög och ger en fräsch avslutning, medan munkänslan kan vara både lätt och fyllig beroende på vinmakarens stil. Med lagring kan vinerna utveckla nyanser av nötter och karamell.
Torra Albana-viner passar utmärkt till fiskrätter, skaldjur, ljusa kötträtter och milda pastarätter, medan de sötare varianterna är idealiska till desserter med frukt eller nötter. Ett klassiskt möte är Albana Passito tillsammans med bakverk eller krämiga ostar. Torra versioner serveras bäst vid cirka 8–10 grader, medan sötare viner kan serveras något svalare, runt 6–8 grader. Albana kan både vara ett vardagsvin och ett vin för speciella tillfällen, beroende på stilen.
Albana är relativt sällsynt internationellt, men i Emilia-Romagna har den en stark kulturell ställning. Under de senaste åren har intresset ökat bland vinentusiaster och sommelierer som söker unika, lokala sorter med historisk förankring. Vissa producenter har fått internationellt erkännande för sina Albana-viner, vilket bidragit till att öka druvans synlighet på exportmarknader, inklusive i Norden där intresset för italienska regionala viner är stort.
En lokal legend berättar att drottning Galla Placidia på 400-talet blev så förtjust i Albana-vin att hon utbrast att det borde drickas ur guld, vilket är en del av druvans mytologi i Romagna. Albana di Romagna var också den första italienska vita druvan att tilldelas DOCG-status 1987, vilket understryker dess betydelse. Druvans gyllene färg och förmåga att producera både torra och söta viner gör den unik bland italienska vitviner.