Vespolina är en röd druvsort som ibland förekommer under alternativa namn beroende på region. I Piemonte kallas den ofta för Vespolina, medan den i Lombardiet kan kallas för Ughetta eller Uvetta di Gattinara. Dessa regionala namn reflekterar både lokala traditioner och historiska odlingsområden.
Druvan har sitt ursprung i norra Italien, främst i Piemonte och Lombardiet. Historiskt har Vespolina odlats i dessa områden i flera hundra år och används traditionellt i klassiska italienska DOC- och DOCG-viner, vilket visar på druvans långvariga anknytning till italiensk vinodling.
Vespolina är inte en modern hybrid utan en äldre sort med historiska rötter. Namnet "Vespolina" tros härstamma från italienskans "vespa", vilket betyder geting, vilket kan syfta på druvans tendens att locka insekter när bären mognar. Det är alltså ett egenskapsbaserat namn snarare än en plats eller person.
Vespolina odlas främst i norra Italien, särskilt i regionerna Piemonte, Lombardiet och i mindre mängder i Valtellina. Druvan trivs i svala till medelvarma klimat och föredrar kulliga eller sluttande terränger med god dränering. Kustnära odlingar är mindre vanliga, då druvan utvecklar sin karaktär bäst i inlandets mer tempererade områden.
Kända vingårdar för Vespolina är ofta belägna i Gattinara och Ghemme, där druvan ingår som en viktig komponent i lokala blendar. Geografiska variationer påverkar druvan genom att klimat och jordmån ger viner med varierande aromprofil och tanninstruktur.
Vinrankan har mellanstora blad med karakteristiska flikar och klasarna är medelstora till stora, ofta löst packade. Bären är små till medelstora och har en djup röd färg som bidrar till vinets intensitet. Vespolina är relativt lätt att odla men kräver noggrann skötsel för att undvika sjukdomar som oidium och botrytis.
Styrkorna i vingården inkluderar god motståndskraft mot vissa sjukdomar och förmåga att utveckla komplexa smaker vid rätt skötsel. Svagheter är bland annat att druvan kan ge ojämn mognad och att avkastningen behöver kontrolleras för att bevara kvalitet.
Vespolina används främst i stilla rödviner och ingår ofta i blendar med Nebbiolo och Bonarda. Vissa vinproducenter experimenterar även med skalkontakt och kortare fatlagring för att framhäva aromer. Druvan produceras vanligen som druvrent vin i mindre kvantiteter, men den är ofta del av traditionella blends i DOCG-viner.
Viner från Vespolina kännetecknas av röda bäraromer såsom körsbär och hallon, ofta med kryddiga undertoner och en lätt blommighet. Munkänslan är medelfyllig med balanserad syra och mjuka tanniner. När vinet lagras utvecklar det mer komplexa toner av torkade frukter, kryddor och en viss jordighet. Signaturaromen är ofta en subtil pepprighet som är unik för denna druva.
Viner från Vespolina passar utmärkt till lokala italienska kötträtter, såsom ljust kött, vilt eller rustika pastarätter med tomatbaserade såser. Serveringstemperaturen bör ligga omkring 16–18 grader för att framhäva aromerna. Vinet fungerar både som vardagsvin och för speciella tillfällen, beroende på vinets struktur och lagringstid.
Vespolina är relativt sällsynt jämfört med mer internationellt kända druvsorter, men den har ett växande intresse bland vinälskare och sommelierer som söker unika italienska viner. Kända varumärken som framhäver Vespolina inkluderar lokala producenter i Gattinara och Valtellina, där druvan ofta lyfts fram i premiumblendar.
Vespolina har en lång tradition i norra Italien och har kopplats till lokala vintraditioner och historiska DOC-områden. Druvan har inte vunnit många internationella utmärkelser på egen hand men är uppskattad för sin roll i klassiska regionala blends. Dess unika aromprofil och namnets association med getingar gör den distinkt bland italienska druvor.