Pecorino är en vitvinsdruva från Italien som ibland kallas med olika lokala namn, men det är just namnet Pecorino som blivit mest etablerat. Den har sitt ursprung i centrala Italien, främst i regionerna Marche och Abruzzo, där den odlats i flera hundra år. Druvsorten är långt ifrån modern; tvärtom är den en av de äldre inhemska italienska sorterna som nästan försvann under 1900-talet på grund av sin relativt låga avkastning. Namnet ”Pecorino” härstammar från det italienska ordet för får, ”pecora”, och tros komma från att druvan odlades i områden där fårvallning var vanlig, och att herdarna gärna åt av de mogna druvorna under sina vandringar i bergen.
I dag odlas Pecorino framför allt i Marche och Abruzzo, men även i Lazio, Umbrien och Molise förekommer den. Det är en druva som trivs bäst i svala till tempererade klimat, gärna i områden med hög höjd där den kan bevara sin naturliga fräschör och syra. Den gynnas av kustnära vindar från Adriatiska havet, som bidrar till långsammare mognad och komplexare aromer. Några av de mest kända terroirerna för Pecorino finns i områdena kring Offida i Marche och Terre di Chieti i Abruzzo. Klimat och höjd påverkar druvan tydligt: i svalare lägen blir vinerna mer mineraliska och strama, medan de i varmare zoner utvecklar mer fruktighet och kropp.
Pecorino-rankor kännetecknas av medelstora klasar med små, tjockskaliga bär som ofta har en gulgrön färg vid mognad. Bladen är medelstora och djupt flikiga. Druvan är inte den mest lättodlade eftersom den ger låga men koncentrerade skördar, något som tidigare gjorde den mindre attraktiv för massproduktion. Den är dock relativt motståndskraftig mot sjukdomar och har fördelen att mogna tidigt, vilket gör den mindre utsatt för höstregn och kyla. Dess styrka ligger i dess förmåga att bevara syra även i varmare klimat, men dess svaghet är just den begränsade avkastningen som gör den mindre ekonomiskt attraktiv för stora odlare.
Pecorino används nästan uteslutande till stilla vita viner, även om det finns exempel på mousserande varianter. I vinkällaren hanteras den oftast i ståltank för att framhäva sin fräschör och aromatik, men vissa producenter väljer att använda ekfat för att ge extra komplexitet och struktur. Skalkontakt används ibland i mindre skala för att ge mer textur och djup. Druvan lämpar sig både för druvrena viner, vilket är det vanligaste, och som en komponent i blandningar där den bidrar med syra och aromrikedom. De mest uppskattade exemplaren är ofta druvrena och bär DOC-klassificeringar som Offida Pecorino.
Viner gjorda på Pecorino kännetecknas av hög syra, friskhet och tydlig mineralitet. De har ofta aromer av citrus, gröna äpplen, päron och stenfrukter som persika, samt subtila florala inslag. I mer mogna versioner kan toner av honung, mandel och örter träda fram. Munkänslan är ofta frisk och livlig, men med en viss fyllighet som ger balans. Som unga är Pecorino-vinerna krispiga och fruktiga, men med lagring kan de utveckla större komplexitet, mer rundhet och en lätt kryddighet. Signaturaromen anses vara en kombination av citrus och örtighet, ofta med en salt eller stenig mineralton som speglar dess terroir.
Pecorino är en mycket matvänlig druva och fungerar utmärkt till fisk, skaldjur och vegetariska rätter. Den matchar särskilt bra med grillad fisk, musslor, skaldjurspasta och färska ostar, gärna den lokala pecorinonosten som den delar namn med. Den är också ett bra val till kycklingrätter och lätta kötträtter med örtkryddor. Den ideala serveringstemperaturen är 8–10 grader, vilket framhäver dess friskhet och aromatiska uttryck. I Italien dricks Pecorino både som ett vardagsvin och till festligare tillfällen, beroende på producent och vinets stil.
Pecorino var länge en nästan bortglömd druva, men på senare år har den fått ett uppsving och betraktas nu som en av de mest intressanta inhemska vitvinsdruvorna i Italien. Intresset ökar även internationellt, inte minst bland sommelierer och vinälskare i Norden som uppskattar dess friska, eleganta stil och matvänlighet. Kända producenter som Tenuta Cocci Grifoni, Umani Ronchi och Talamonti har bidragit till druvans återuppståndelse och synlighet på den globala marknaden. Trots att den fortfarande är mindre vanlig än druvor som Trebbiano och Verdicchio, har den blivit ett uppskattat alternativ för dem som söker något mer unikt.
En av de mest spridda legenderna kring Pecorino är att fåraherdar brukade äta druvorna under sina vandringar i bergen, vilket gav druvan dess namn. Den anses därmed bära på en stark koppling till landskapet och kulturen i centrala Italien. På senare år har Pecorino-viner vunnit flera internationella utmärkelser, vilket ytterligare stärkt dess anseende. En ovanlig egenskap hos druvan är dess förmåga att kombinera hög syra med aromrikedom och kropp, vilket gör den unik bland italienska vitvinsdruvor. Denna kombination gör att Pecorino idag ses som både en symbol för tradition och ett bevis på den italienska vinvärldens förnyelse.