Müller-Thurgau är en av de mest spridda druvsorterna i Centraleuropa och är också känd under flera alternativa namn. I Italien går den ofta under namnet Rivaner, medan man i vissa delar av Schweiz och Österrike fortfarande använder det ursprungliga namnet Müller-Thurgau. Druvans ursprung finns i Tyskland, närmare bestämt i Geisenheim, där den utvecklades på 1880-talet av vinodlaren Hermann Müller från kantonen Thurgau i Schweiz. Lång tid trodde man att den var en korsning mellan Riesling och Silvaner, men DNA-analys har visat att föräldrarna i själva verket är Riesling och Madeleine Royale. Detta gör den till en relativt modern hybrid, även om den har över 140 års historia. Namnet Müller-Thurgau hedrar både dess skapare och hans hemregion.
I dag odlas Müller-Thurgau i flera europeiska länder, framför allt i Tyskland där den länge var den mest planterade vita druvan innan Riesling återtog förstaplatsen. Den finns även i Schweiz, Österrike, Italien (särskilt i Alto Adige och Trentino), Tjeckien, Slovakien och Ungern. Utanför Europa förekommer den i mindre skala i exempelvis Nya Zeeland och USA. Druvan trivs bäst i svala till måttligt varma klimat där den hinner mogna snabbt och ge friska, lättdruckna viner. I högre och svalare lägen kan den ge mer elegans, medan varmare områden ofta ger enklare, neutrala viner. Kända terroirer förknippas främst med tyska odlingsområden som Rheinhessen, Franken och Baden, där lokala producenter ibland lyckas lyfta fram mer karaktär än vad druvan annars är känd för.
Vinrankan är kraftigväxande och ger stora klasar med medelstora, gröngula bär. Druvan mognar tidigt, vilket gör den attraktiv i svalare klimat men samtidigt riskerar den att ge för hög avkastning om den inte kontrolleras. Den är relativt lätt att odla men saknar den sjukdomsresistens som många moderna sorter har, vilket gör att den kan vara känslig för mjöldagg och gråröta. En av dess stora fördelar i vingården är just den tidiga mognaden, vilket ger en trygghet i nordliga vinregioner där klimatet kan vara nyckfullt. Svagheten ligger i att vinerna lätt blir karaktärslösa om avkastningen tillåts bli alltför hög.
Müller-Thurgau används framför allt till stilla vita viner, men även mousserande viner förekommer i vissa regioner. Den vinifieras oftast i rostfri ståltank för att bevara fräschör och fruktighet, medan fatlagring är ovanligt då druvan inte har tillräcklig struktur för att bära ek. Skalkontakt används sällan, men vissa producenter inom naturvinsrörelsen har experimenterat med det. Den produceras både som druvrent vin och som komponent i blandningar, men det är framför allt de druvrena exemplen som dominerar marknaden, särskilt i Tyskland och Italien där den säljs under namnet Rivaner.
Viner gjorda på Müller-Thurgau är ofta lätta till medelfylliga med måttlig syra. De unga vinerna har aromer av blommor, stenfrukt som persika och aprikos samt citrus. Ibland kan toner av muskat och örtighet framträda. Smaken är mjuk och rund, ofta med en lätt sötma i enklare varianter, vilket gjort druvan populär bland konsumenter som söker ett tillgängligt vin. Med lagring förlorar vinerna snabbt sin charm och blir anonyma, varför de nästan alltid bör drickas unga. Någon djup komplexitet utvecklas sällan, men de bästa exemplen kan ge en överraskande balans och elegans. Signaturdraget är den milda aromatiska fruktigheten i kombination med en mjuk, lättillgänglig stil.
Müller-Thurgau passar bäst till lättare rätter. I det nordiska köket harmonierar den fint med fisk som torsk, sej och lax i milda tillagningar, samt med skaldjur, sallader och färska ostar. Den milda sötman i vissa viner gör att de också fungerar till kryddigare asiatiska rätter eller lättare vegetariska anrättningar. Serveringstemperaturen bör ligga mellan 8 och 10 °C för att bevara fräschören. Det är i första hand ett vardagsvin snarare än ett vin för särskilda tillfällen, även om bättre flaskor från seriösa producenter kan överraska i gastronomiska sammanhang.
Druvan var länge en av de mest odlade i Tyskland och spelade en stor roll i att göra tyskt vin känt utomlands under 1900-talet. Idag har planteringarna minskat något, men Müller-Thurgau är fortfarande en av de tio mest odlade druvorna i världen sett till areal. Bland vinälskare och sommelierer har den länge haft ett rykte som en enklare druva, men på senare tid har vissa producenter börjat lyfta fram dess potential när den odlas med lägre avkastning och större omsorg. Kända varumärken och flaskor som framhäver druvan finns i Tyskland, Österrike och norra Italien, särskilt i Alto Adige där Rivaner kan vara mer karaktärsfull än genomsnittet.
Müller-Thurgau saknar de romantiska legender som omgärdar många äldre druvsorter, men den har en unik roll i vinets moderna historia. Under 1900-talet blev den symbolen för den tyska vinexporten, framför allt i de halvtorra viner som dominerade marknaden. Även om druvan inte vunnit stora internationella utmärkelser i modern tid har den haft enorm betydelse för att introducera en bred publik till vinvärlden. Det ovanliga med Müller-Thurgau är just dess identitet som en medvetet framodlad korsning snarare än en druva med tusenåriga anor, vilket gör den till ett intressant exempel på hur vetenskap och vinodling möts.