Morio-Muscat är en relativt ung och aromatisk vit druvsort med tyskt ursprung. Den har inga etablerade alternativa namn i andra länder men går ibland under stavningen Morio Muskat utan bindestreck. Druvan skapades år 1928 av den tyske vinodlaren och forskaren Peter Morio i Pfalz genom en korsning mellan Silvaner och Pinot Blanc, även om vissa källor menar att Muscat-druvor kan ha spelat en roll i dess genetiska bakgrund. Den hör därför till de moderna hybridsorterna och är inte en druva med djupa historiska rötter. Namnet är en kombination av upphovsmannens efternamn och en anspelning på dess muskatliknande aromer.
Morio-Muscat odlas i första hand i Tyskland, främst i regioner som Pfalz och Rheinhessen, där den länge användes för att skapa lättdruckna, aromatiska viner. Den finns även i mindre omfattning i Schweiz, Österrike och några få vingårdar i Centraleuropa. Druvan trivs bäst i ett svalt till måttligt klimat där den kan utveckla sin aromatiska profil utan att förlora för mycket syra. Den presterar bäst i områden med bra solexponering men samtidigt tillräcklig svalka under nätterna. Några särskilda terroirer förknippas inte exklusivt med Morio-Muscat, men den har haft en traditionell plats i delar av Pfalz. Dess uttryck varierar beroende på växtplats, där svalare regioner framhäver blommighet och syra medan varmare områden kan ge en tyngre och mer fruktig stil.
Vinrankan producerar medelstora klasar med gröngula bär. Bladen är breda och ganska typiska för korsningar med Silvaner. Druvan är inte särskilt lättodlad, eftersom den är känslig för sjukdomar och dessutom kan ge ojämna resultat beroende på växtplats. Den har en tendens att ge höga skördar vilket kan späda ut aromerna om avkastningen inte kontrolleras. Mognadstiden är relativt tidig, vilket gör den attraktiv i svalare regioner, men dess känslighet för både mögel och röta är en svaghet i vingården.
Morio-Muscat används huvudsakligen till stilla vita viner, men den kan även förekomma i enkla mousserande viner. Vanligtvis vinifieras den i ståltank för att bevara sina fräscha och aromatiska drag, snarare än att fatlagras. Den lämpar sig för att ge aromatisk karaktär i blandningar, men produceras också som druvrent vin, särskilt i enklare och vardagsnära stilar. På grund av sin intensiva blommighet kan den vara svår att balansera, vilket gör att många vinmakare väljer att använda den försiktigt i cuvéer.
Viner på Morio-Muscat är ofta lätta till medelfylliga och kännetecknas av aromer som påminner om muskat, fläderblommor, citrus, päron och ibland exotiska frukter som litchi. I unga viner framträder en frisk och blommig ton, medan lagring sällan tillför någon större komplexitet. De är i regel bäst att dricka unga för att njuta av den primära fruktigheten och de aromatiska dragen. En signatur för druvan är dess tydliga parfymerade och ibland något överväldigande blommighet, vilket gör den lätt att känna igen.
Morio-Muscat gör sig bra tillsammans med lättare maträtter som asiatiska nudelrätter, sallader, milda ostar och kryddiga rätter där dess aromatiska profil kan matcha kryddigheten. Den kan även fungera som aperitif tack vare sin fruktiga friskhet. Serveringstemperaturen bör ligga runt 8–10 grader för att framhäva friskhet och aromatik. Vinet betraktas oftare som ett vardagsvin än något för högtidliga tillfällen, även om det kan vara ett charmigt och överraskande inslag i rätt sammanhang.
Druvan hade sin storhetstid på 1960- och 1970-talen i Tyskland, då den användes flitigt för att producera lättdruckna, halvtorra viner. Idag är den relativt sällsynt och har minskat i popularitet, delvis eftersom många vinmakare och konsumenter upplever den som för enkel eller alltför blommig. Det finns dock ett visst nyväckt intresse bland sommelierer och vinälskare som söker ovanliga druvsorter att lyfta fram på nischade vinlistor. Några enstaka producenter i Pfalz och Rheinhessen håller fortfarande fast vid Morio-Muscat och gör små volymer av högre kvalitet.
Morio-Muscat har inga legender eller mytologiska kopplingar, men den har en plats i den moderna tyska vinodlingshistorien som en experimentell och nyskapande druva från 1900-talet. Även om den sällan vinner internationella utmärkelser har den varit ett inslag i vinprovningar där aromatiska viner lyfts fram. Det unika med druvan är dess ovanligt intensiva blommighet, som ibland kan uppfattas som nästan parfymerad, något som särskiljer den från många andra vitvinsdruvor. Det gör att Morio-Muscat, trots sin begränsade popularitet, fortfarande har en liten men tydlig nisch i vinvärlden.