Kékfrankos är en av Central- och Östeuropas mest betydelsefulla blå druvsorter och den går även under flera alternativa namn beroende på geografiskt område. I Österrike är den känd som Blaufränkisch, i Tyskland som Lemberger och i Tjeckien samt Slovakien som Frankovka. Druvan har sitt ursprung i Donaubäckenet, främst Ungern och Österrike, och anses vara en gammal sort med historiska rötter som sträcker sig tillbaka till medeltiden. Namnet ”Kékfrankos” betyder ”blå frankisk” på ungerska, vilket antyder både druvans färg och dess upplevda kvalitet, där ”frankisk” historiskt sett stod för bättre viner i kontrast till enklare ”heunisch”-viner.
Kékfrankos odlas idag främst i Ungern, Österrike, Tyskland, Slovakien och Kroatien. I Ungern är den särskilt viktig i regioner som Szekszárd, Sopron och Eger, där den ofta spelar en central roll i vinstilar som Egri Bikavér (”Tjurens blod”). I Österrike återfinns den i Burgenland och Mittelburgenland, områden som ofta kallas ”Blaufränkischland” på grund av druvans dominans. Druvan trivs bäst i ett varmt kontinentalt klimat med soliga dagar och svala nätter, vilket ger en balans mellan mognad och syra. Den utvecklar olika uttryck beroende på terroir: från eleganta, strama viner i svalare regioner till fylligare och kraftigare viner i varmare mikroklimat.
Kékfrankos-rankorna kännetecknas av medelstora blad och täta klasar med små till medelstora blåsvarta bär. Den är en relativt krävande druva att odla eftersom den mognar sent och är känslig för vädervariationer, särskilt frost och sjukdomar som mjöldagg. Samtidigt är dess styrka den naturliga syran, som bibehålls även i varmare klimat, vilket ger fräscha och välbalanserade viner. Avkastningen behöver ofta kontrolleras för att uppnå hög kvalitet, eftersom för stora skördar kan leda till tunnare viner med mindre aromrikedom.
Kékfrankos används framför allt till stilla röda viner, men den kan även ingå i blandningar, exempelvis i Egri Bikavér i Ungern. I Österrike framställs den ofta som druvrent vin för att visa dess terroirdrivna karaktär. Vinerna vinifieras vanligen i ståltank eller neutrala fat för att bevara fräschör, men de mer ambitiösa versionerna lagras i ekfat för att utveckla komplexitet och struktur. Druvan lämpar sig väl för både enklare vardagsviner och mer lagringsdugliga prestigeviner.
Kékfrankos ger viner med hög syra och måttliga till höga tanniner. Smakprofilen kännetecknas av mörka bär som björnbär, blåbär och körsbär, ofta med inslag av kryddighet, svartpeppar och ibland toner av tobak eller läder vid lagring. Unga viner är fruktiga, livliga och fräscha, medan lagrade versioner utvecklar större komplexitet, djupare jordiga toner och en mjukare struktur. Ett kännetecken är druvans kombination av friskhet och kryddig elegans.
Viner på Kékfrankos är mycket matvänliga och passar utmärkt till det centraleuropeiska köket. De harmonierar väl med kötträtter som vilt, lamm och grillat kött, men fungerar också fint med kryddiga korvar och mustiga grytor. Tack vare sin syra och kryddighet kan de även matchas med hårdostar och svamprätter. Serveringstemperaturen bör ligga runt 16–18 grader för att framhäva både fruktighet och struktur. Druvan används både till vardagsviner och till mer exklusiva flaskor för festligare tillfällen.
Kékfrankos är en av de mest odlade blå druvorna i Ungern och har en stark position även i Österrike. Under senare år har intresset vuxit internationellt, då vinälskare och sommelierer uppskattar dess unika kombination av syra, frukt och terroiruttryck. Några av de mest kända producenterna finns i Burgenland i Österrike, som Moric och Heinrich, samt i Ungern, där flera topproducenter i Szekszárd och Sopron har gjort druvan till sin signatur.
Det finns flera historier kring namnet Kékfrankos. En av de mest kända berättelserna säger att druvan fick sitt namn under Napoleons tid, då ungerska vinhandlare påstås ha insisterat på betalning i ”blå franc”-sedlar från franska soldater som ville köpa vin. Oavsett sanningshalten bidrar detta till druvans mytologi. Kékfrankos har fått internationellt erkännande genom att lyftas fram som en av Central- och Östeuropas mest lovande druvor och används ofta i nationella vinfestivaler och kulturella sammanhang som symbol för ungersk vintradition. Dess höga syra, kryddighet och terroirkänslighet gör den till en unik representant för regionen och till en favorit bland vinexperter som söker autentiska smakupplevelser.