Upptäck elegansen hos Carigna-viner

Carigna är en etablerad synonym för den blå druvsort som internationellt främst kallas Carignan. I Spanien förekommer namnet Cariñena och i Rioja Mazuelo, i Katalonien Carinyena, på Sardinien Carignano och i Kalifornien Carignane. Druvan anses ha sitt historiska ursprung i nordöstra Spanien, sannolikt kring staden Cariñena i Aragonien, och är alltså ingen modern korsning utan en gammal medelhavssort. Namnets många varianter speglar druvans vandring mellan språk och regioner och knyter den samtidigt till den ursprungliga platsen.

Odlingsregioner och klimat

Carigna odlas i dag främst i varma medelhavsklimat. I Frankrike har den en lång historia i Languedoc och Roussillon, i Spanien i Katalonien (Priorat, Montsant, Terra Alta) och i Rioja, och i Italien på Sardinien där Carignano del Sulcis är ett välkänt ursprung. Utanför Europa har Chile, särskilt Maule med gamla oympade buskstockar, blivit en källa till uttrycksfulla viner, liksom delar av Kalifornien. Druvan trivs bäst i soliga, torra, vindutsatta lägen där den kan mogna sent och där sjukdomstrycket hålls nere. Skiffer i Priorat, sand och kalk i Languedoc samt sandiga kustjordar i Sulcis är terroirer där den ofta utvecklar tydlig karaktär. I svalare och fuktigare klimat blir vinerna stramare och kan få gröna toner om mognaden inte räcker till.

Vitikulturella egenskaper

Rankan är kraftigt växande med upprätt växtsätt och stora, ofta flikiga blad. Klasarna är täta och relativt stora med små till medelstora, tjockskaliga blå bär, något som bidrar till färg och tannin. Carigna är naturligt högavkastande och senmognande, vilket kräver avkastningskontroll för kvalitet. Kompakta klasar gör att den i fukt kan drabbas av röta och mjöldagg, medan den i torra lägen är tålig och torkresistent. Gamla stockar, ofta uppbundna som bush vines med djupa rötter, ger lägre skörd och hög koncentration och är därför särskilt eftertraktade.

Vinframställning

Carigna används både druvrent och i blandningar. I södra Frankrike och i Katalonien blandas den ofta med Grenache, Syrah och Mourvèdre för att bidra med färg, syra och struktur. Vinmakningen spänner från kortare, försiktig extraktion för att få fram ren frukt och finare tanniner, till längre skalkontakt och delvis hela klasar för mer kryddighet och ryggrad. Kolsyrejäsning förekommer för lättare, fruktiga stilar med tidig drickbarhet. Lagring sker i neutral ek, betong eller ståltank; ny ek används varsamt för att inte dominera druvans tydliga struktur. Rosé förekommer, medan mousserande och dessertvin är ovanligt.

Smakprofil

Vinerna är normalt djupt färgade med hög syra och markerad tannin. Aromerna rör sig från röda körsbär och tranbär till mörkare björnbär och plommon, ofta med inslag av viol, lakrits, svartpeppar och medelhavsörter. I skifferrika lägen kan en grafitlik mineralitet märkas. Med lagring rundas tanninerna av och toner av läder, torkade örter, balsamiska nyanser och ibland tjära utvecklas, samtidigt som syran ger liv och längd.

Mat och servering

Carignas struktur och fräschör gör den mycket matvänlig. I nordiska kök fungerar den väl till grillat lamm och nöt, långkok, viltgrytor, svamp och rotsaker. I medelhavskök passar den till lamm med rosmarin och timjan, smakrika korvar, ragù och grillade grönsaker. Servera gärna vid 15–17 °C. Unga, täta viner vinner på en kort karaffering för att mjuka upp tanninerna.

Popularitet och marknad

Från att under 1900-talet ha varit en volymdriva för enkla bordsviner har Carigna fått en tydlig renässans. Fokus på gamla vingårdar, lägre skördar och terroirdrivet hantverk har lyft druvans rykte, och allt fler druvrena buteljeringar syns från Languedoc, Roussillon, Priorat och Montsant liksom från Maule i Chile. Ursprunget Carignano del Sulcis på Sardinien har också bidragit till uppmärksamheten kring mer kvalitetsinriktade tolkningar.

Kuriosa och kulturell betydelse

Namnet kopplar med stor sannolikhet till staden Cariñena i Aragonien, vilket förklarar de nära släktingarna Carinyena, Cariñena och Carignano. Druvan finns även som ovanliga mutationer i form av Carignan Blanc och Carignan Gris som ger vita respektive roséfärgade viner i små volymer. I Katalonien har namnet Samsó tidvis använts både för Carigna och Cinsaut, vilket skapat språklig förvirring och gjort Carinyena till det föredragna namnet regionalt. I dag ses Carigna som ett viktigt verktyg för ursprungstypiska, karaktärsfulla rödviner i Medelhavsregionerna – ett kulturarv som har återtagit sin plats i finrummet.