Vinjournalens redaktion önskar alla läsare en god fortsättning på 2026! Här några tankar kring våra populäraste mathelger och så några säkra tips på prisvärda viner som vi fortfarande har råd med inför januari…
Det finns ett säkert tecken på att jul- och nyårshelgen har varit lyckade och det är kylskåpet. När helgerna är över öppnar man dörren och möts av en doft som kan beskrivas som ”nostalgi med en hint av senap”. Där, bakom sillburkar i tre nyanser av beige, tronar det sanna arvet: matresterna och vinslattarna.
Matresterna är som släktingar som stannat lite för länge. Först var de efterlängtade. Sedan blev de… kvar. Julskinkan, som på julafton var saftig och majestätisk, ligger nu i kylskåpet som en lätt uttorkad historielektion. Den är fortfarande ätbar, säger man till sig själv, samtidigt som man skär bort allt som ser minsta misstänkt ut. “Det är ju saltat”, säger någon hoppfullt. Salt har ju bevarat saker i tusentals år. Det borde fungera i alla fall till trettondagen.
Four Cousins Crisp White, 2024 (750 ml) nr 515001 – 79:-
Krispigt och lätt – 8,5%
Vinette Chardonnay, 2025 (250 ml) nr 229915 – 39:-
Stilsäker och elegant på burk
Köttbullarna har under tiden genomgått en identitetskris. De var en gång stolta representanter för svensk husmanskost, men har nu reducerats till något man äter stående, direkt ur plastlådan, med en gaffel som egentligen borde diskas. Prinskorvarna har blivit fler än man minns att man lagade, vilket väcker frågan om de förökar sig i kyla.
Och så har vi gratängerna. Janssons frestelse är inte längre en frestelse, utan mer ett hot. Man tar en liten bit, mest av plikt, och tänker att ”den var godare igår”. Det var allt, egentligen, godare igår.
Men ändå, inget symboliserar julens och nyårshelgens efterdyningar lika tydligt som vinslattarna. Dessa halvt urdruckna flaskor, ofta med etiketter man inte minns att man köpte, står uppradade som en vinprovning arrangerad av någon med mycket dåligt minne. Här finns en röd som ”nog passade bra till köttet”, en vit som ”någon öppnade till fisken” och en flaska bubbel med exakt två klunkar kvar – för lite för att dela, för mycket för att hälla ut.
Señor Burro, 2024 (500 ml) nr 2006413 – 59:-
God röd druvkombo
GRW Saperavi, 2023 (750 ml) nr 209501 – 99:-
Smakfullt under hundralappen
Vinslattarna är laddade med frågor. Vem drack egentligen det här? Var det gott? Varför öppnade vi tre flaskor till samma måltid? Man provar försiktigt, rynkar pannan och säger ”den har nog öppnat sig”. I själva verket har det gett upp.
Efter helgerna blir hushållet en plats för kreativ återvinning. Man gör pyttipanna av allt. Skinka, köttbullar, prinskorv och något oidentifierbart får samsas i stekpannan. Till detta serveras en vinslatt som inte riktigt passar, men som ändå känns rätt. Det är ju mellandagar och trettonhelg.
Till slut, någon gång i mitten av januari, tar man det stora beslutet. Man slänger det som inte längre går att rädda, skruvar ihop de sista vinslattarna till ett glas som smakar ”intressant” och lovar sig själv att nästa år ska man planera bättre.
Det gör man inte. Men det är ju också det som är charmen.
