Schioppettino är en druvsort som också är känd under namnet Ribolla Nera, särskilt i sin hemregion Friuli i nordöstra Italien. Namnet Schioppettino härstammar från det italienska ordet ”schioppare”, som betyder att spricka eller smälla, en referens till de små druvornas tendens att spricka vid mognad. Druvan har sitt ursprung i Friuli och kan spåras tillbaka till åtminstone 1200-talet, vilket gör den till en historisk sort snarare än en modern hybrid. Den är inte uppkallad efter en plats eller person utan snarare efter en egenskap hos själva druvorna.
Schioppettino odlas främst i Friuli-Venezia Giulia i nordöstra Italien, där den är starkt förknippad med distrikt som Prepotto. Den förekommer även i liten skala i Slovenien, på andra sidan gränsen. Druvan trivs bäst i ett svalt till måttligt klimat där hösttemperaturerna tillåter långsam mognad. Den gynnas särskilt av kulliga terroirer med kalkhaltiga jordar, vilket hjälper till att utveckla dess komplexitet. I varmare regioner tenderar druvan att förlora sin naturliga friskhet och kryddighet, vilket gör att dess bästa uttryck alltid hittas i svalare mikroklimat.
Vinrankan har medelstora blad och producerar små till medelstora klasar med blåsvarta druvor. Den är relativt svårodlad eftersom den mognar sent och kan vara känslig för röta i fuktiga förhållanden. Styrkan ligger i dess förmåga att bevara hög syra och intensiva aromer även vid full mognad. Svagheten är att den kan ge ojämn avkastning och kräver noggrann vingårdshantering. Druvan är dock uppskattad för sin eleganta karaktär och sitt tydliga terroiruttryck.
Schioppettino används nästan uteslutande för att producera stilla röda viner, ofta som druvrena tappningar. Den vinifieras vanligtvis i ståltank för att bevara fräschör och aromatisk intensitet, men många producenter använder även ekfat för att runda av tanninerna och ge ytterligare komplexitet. Skalkontakt är central i vinframställningen då den bidrar till färg, tanninstruktur och kryddighet. Druvan används sällan i blandningar, eftersom dess unika karaktär bäst kommer fram i ren form.
Vinerna från Schioppettino kännetecknas av en livlig aromatik med inslag av viol, körsbär, björnbär och ofta en distinkt pepprig ton som påminner om svartpeppar. Smaken är frisk, elegant och medelfyllig med markerad syra och finkorniga tanniner. När vinet är ungt är fruktigheten mer framträdande, medan lagrade exemplar utvecklar mer komplexa toner av läder, lakrits och torkade örter. Signaturaromen som särskilt utmärker druvan är dess kryddiga svartpepparaccent.
Schioppettino passar utmärkt till det norditalienska köket och är ett fint sällskap till rätter med vilt, lamm, anka och mustiga grytor. Den harmonierar även väl med medelstarka hårdostar och svamprätter. Vinet serveras bäst vid en temperatur på cirka 16–18 grader. Det kan betraktas både som ett vardagsvin för den som vill ha något annorlunda och som ett vin för mer speciella tillfällen, särskilt om det kommer från en välrenommerad producent.
Schioppettino var länge en nästan bortglömd druva och var nära att försvinna under 1900-talet. På senare år har den dock fått ett uppsving och väcker alltmer intresse bland både vinälskare och sommelierer, som uppskattar dess unika uttryck och elegans. Produktionen är fortfarande relativt begränsad, vilket gör vinerna något sällsynta på den internationella marknaden. Några kända producenter som har satt Schioppettino på kartan är Ronchi di Cialla och Petrussa.
En lokal legend säger att Schioppettino en gång serverades på en furstlig bröllopsfest i Friuli redan på 1200-talet, vilket vittnar om dess långa historia i regionen. Druvan har även vunnit internationellt erkännande i blindprovningar, där dess eleganta och kryddiga stil ofta överraskar. Dess ovanliga egenskap är just den peppriga aromprofilen, som gör att den ibland jämförs med Syrah, men med en mer delikat och friskare karaktär. Schioppettino har idag blivit en symbol för Friulis återupptäckta vintraditioner och dess unika terroir.
