Phoenix är en vit druva som inte har några etablerade alternativa namn, utan odlas och marknadsförs under just detta namn. Den har sitt ursprung i Tyskland och togs fram 1964 av vinförädlingsinstitutet i Geisenheim. Druvan är en korsning mellan Bacchus och Villard Blanc, vilket gör den till en relativt modern hybridsort snarare än en traditionell druva med århundraden av historia. Namnet Phoenix syftar på den mytologiska fågeln som återföds ur askan, vilket kan tolkas som en symbol för förnyelse och styrka, passande för en druva framtagen för att kombinera kvalitet med motståndskraft.
I dag odlas Phoenix framför allt i Tyskland och Storbritannien, men den har även spridit sig till andra svalare vinregioner i Centraleuropa. I Storbritannien har den blivit särskilt uppskattad eftersom den trivs bra i svala och fuktiga klimat där många andra druvor har svårt att nå full mognad. Den fungerar bäst i tempererade zoner där den kan utveckla fräsch syra utan att tappa fruktighet. Några specifika terroirer som är kända för Phoenix inkluderar brittiska vingårdar i södra England samt tyska odlingar i Rheinhessen. Druvans uttryck kan variera beroende på växtplats: i Tyskland tenderar den att ge något fruktigare viner, medan den i England ofta framträder med högre syra och friskare stil.
Phoenix-rankorna producerar medelstora klasar av gröngula druvor. Bären är små till medelstora och har en tunn skalstruktur, vilket gör dem attraktiva för vinframställning men mindre tåliga för transport som bordsdruvor. Druvan är relativt lättodlad tack vare sin resistens mot vanliga vinrankesjukdomar, särskilt mjöldagg, vilket var en av anledningarna till att den korsades fram. Den ger god och pålitlig avkastning, och mognar relativt tidigt, vilket gör den särskilt lämpad för odling i svalare klimat. Dess styrka är dess robusthet och odlingssäkerhet, men den kan ibland kritiseras för att inte alltid nå samma aromatiska djup som mer klassiska sorter.
Phoenix används främst till stilla vita viner, men kan också ingå i blandningar där den bidrar med syra och friskhet. Vinifieringen sker vanligtvis i ståltank för att bevara de rena, fruktiga aromerna, och fatlagring är relativt ovanligt eftersom det kan dämpa druvans naturliga fräschör. Druvan används både till druvrena viner och som komponent i blandningar, där den ofta kombineras med andra hybriddruvor eller aromatiska sorter för att skapa balans och komplexitet.
Viner på Phoenix är ofta friska och lättillgängliga med tydliga fruktaromer. Vanliga smaknoter är äpple, päron och citrus, ibland kompletterade med subtila blommiga toner. Munkänslan är vanligen lätt till medelfyllig, med en tydlig syra som gör vinet uppfriskande. Som ungt vin är Phoenix livligt och fräscht, medan lagring sällan ger några större kvalitetsförbättringar, då druvan inte är känd för lång lagringspotential. Dess signaturdrag är en kombination av friskhet och en lätt aromatisk karaktär som påminner något om Bacchus, men med mer återhållsam intensitet.
Phoenix-viner passar väl till lättare maträtter där vinets fräschör kan komma till sin rätt. Fiskrätter, skaldjur, sallader och kyckling är vanliga kombinationer, men även vegetariska rätter med fräschör, som sparris eller färska örter, fungerar utmärkt. Vinet bör serveras väl kylt, vid cirka 8–10 grader, för att lyfta fram frukten och syran. På grund av sin lättillgänglighet och okomplicerade stil är Phoenix oftare ett vardagsvin än ett vin reserverat för högtidliga tillfällen, men i rätt sammanhang kan det glänsa.
Phoenix är inte en av de mest kända druvorna i världen och får ses som relativt sällsynt, men inom nischade vinregioner som Storbritannien har den fått ett stabilt fotfäste. Intresset har vuxit i takt med den ökande populariteten för engelskt vin, särskilt bland konsumenter som vill upptäcka unika sorter utanför de klassiska internationella druvorna. Några brittiska producenter har lanserat Phoenix-viner med gott mottagande, även om det ännu inte finns några internationella varumärken som starkt förknippas med druvan.
Phoenix har ingen lång historisk bakgrund, men dess namn förknippas med myten om fågeln som reser sig ur askan, vilket gör den symboliskt laddad. Druvan utvecklades i en tid då behovet av sjukdomsresistenta sorter var stort, och kan därför ses som en del av vinodlingens modernare utveckling mot hållbarhet. Den har fått erkännande för sin roll i den växande brittiska vinindustrin och är ett exempel på hur hybrider kan spela en viktig roll i svalare klimat. Även om den inte bär på myter eller legender i egentlig mening, har dess förmåga att klara tuffa förhållanden gjort den uppskattad i områden där traditionella sorter inte alltid fungerar.