Malagousia, ibland stavat Malagouzia, är en grekisk vit druvsort som länge var nära att försvinna men som under de senaste decennierna har återuppstått som en av landets mest uppskattade kvalitetsdruvor. Den förekommer huvudsakligen under sitt grekiska namn, men internationellt används båda stavningarna parallellt. Ursprunget är fast förankrat i Grekland, särskilt i Makedonien och Epirus, där den odlats sedan lång tid tillbaka även om den länge var nästan okänd utanför sina lokala områden. Druvsorten tros ha anor från antiken men den moderna odlingen tog fart först under 1970-talet då vinmakaren Vangelis Gerovassiliou återupptäckte den och gav den nytt liv. Namnet Malagousia anses ha koppling till ordet ”malakos”, som betyder mjuk på grekiska, och syftar troligen på druvans aromatiska och eleganta karaktär.
Idag odlas Malagousia främst i Grekland, med starka fästen i Makedonien, Thessalien och Peloponnesos, men även på öar som Rhodos och Santorini. Utanför Grekland har små planteringar etablerats i Sydeuropa och på enstaka håll i Nya världen, men den förblir starkt förknippad med sitt hemland. Druvan trivs bäst i varma, solrika klimat men behöver svalare nätter för att behålla sin fräschör och aromatiska intensitet. Vingårdar i högre höjder och nära havet anses ge särskilt eleganta uttryck. I bergigare delar utvecklar druvan friskare syror, medan den i varmare lågland ger rundare och fylligare viner.
Malagousia-rankan kännetecknas av medelstora till stora klasar med gulgröna bär. Bladen är breda och relativt tjocka, vilket skyddar druvorna från stark sol. Odlingen är inte helt enkel eftersom druvan är känslig för övermognad och kräver noggrann skötsel för att behålla balans mellan socker och syra. Den är måttligt resistent mot sjukdomar och ger bäst resultat vid kontrollerad avkastning. Mognaden infaller vanligtvis relativt tidigt, vilket gör den lämpad för områden med varma somrar.
Malagousia används främst till torra vita viner men kan också ge halvtorra och söta stilar. Den hanteras ofta varsamt i ståltank för att bevara sin rena aromprofil, men vissa producenter använder ekfat för att addera komplexitet och struktur. Skalkontakt förekommer ibland för att framhäva druvans intensitet. Malagousia vinifieras både som druvrent vin och i blandningar, där den ofta kombineras med Assyrtiko eller internationella sorter som Sauvignon Blanc för att skapa aromatiska, friska cuvéer.
Viner gjorda på Malagousia är kända för sin aromatiska rikedom. Typiska dofter är jasmin, apelsinblom, persika, aprikos och citrus, ofta med en örtig underton av basilika eller mynta. I smaken upplevs vinerna som fruktiga men balanserade, med en mjuk munkänsla och livlig syra. Unga viner är särskilt intensiva och blommiga, medan de med lagring utvecklar toner av honung, torkade örter och en rundare kropp. Signaturaromerna av stenfrukt och blommighet gör att Malagousia är lätt att känna igen i blindprovningar.
Malagousia passar utmärkt till medelhavsinspirerad mat. Färska skaldjur, grillad fisk och lätt kryddade rätter med örter framhäver dess aromatiska natur. Den gör sig även bra till asiatiska rätter med ingefära och koriander samt till kyckling med citronbaserade såser. Serveringstemperaturen bör ligga runt 8–10 °C för att lyfta fram fräschören. Som vin betraktas det både som ett utsökt vardagsvin i sin enklaste form och som ett vin för speciella tillfällen när det kommer från topproducenter.
Malagousia var länge en sällsynthet men har de senaste decennierna vuxit i popularitet. Den ses nu som en av Greklands främsta kvalitetsdruvor och har lockat intresse bland sommelierer och vinälskare i hela Europa. Många grekiska vinproducenter har gjort druvan till sin specialitet, och flaskor från kända producenter som Gerovassiliou och Alpha Estate har bidragit till dess internationella erkännande. Trots sin begränsade spridning betraktas den idag som ett nyckelvin för att introducera världen till Greklands moderna vintradition.
Malagousias nästan försvunna historia är en central del av dess charm. Att den räddades undan glömska och återupptäcktes på 1970-talet har gjort den till ett slags symbol för den grekiska vinindustrins renässans. Viner gjorda på Malagousia har vunnit flera internationella priser och lyfts ofta fram i tävlingar där Grekland representeras. Den anses dessutom ha en ovanlig aromatisk bredd som gör att den ibland jämförs med både Viognier och Muscat, men med en egen identitet som är djupt rotad i grekisk terroir.