Loureiro, ibland även kallad Loureira, är en grön druvsort som framför allt är känd från nordvästra Portugal och Galicien i Spanien. Den förekommer huvudsakligen under dessa två namn och är därför relativt enkel att identifiera. Ursprunget finns i Minho-regionen i Portugal, där druvan odlats i flera hundra år och blivit en självklar del av den lokala vintraditionen. Namnet Loureiro betyder ”lagerträd” på portugisiska och tros komma av att druvans blommiga aromer påminner om lagerbladens doft.
Loureiro odlas framför allt i Portugals Vinho Verde-region, där den ofta är en huvudkomponent i friska och lätt pärlande vita viner. Den finns även i spanska Galicien, särskilt i Rías Baixas, där den bidrar till komplexa vita blandningar. Druvan trivs bäst i ett svalt, fuktigt och kustnära klimat, där Atlantens inverkan bidrar med fräschör och hög syra i druvorna. I varmare klimat riskerar den att förlora sin friskhet och blommiga karaktär, vilket gör de nordliga atlantiska vinområdena särskilt lämpade. Variationer i uttrycket märks beroende på terroir – i Portugal är vinerna ofta lättare och mer aromatiska, medan de i Spanien kan få en större struktur och mineralitet.
Vinrankan har medelstora blad och druvklasarna är ofta kompakta, med små till medelstora gröna bär. Loureiro är relativt produktiv och kan ge höga skördar, vilket gör att vinmakarna ibland behöver begränsa avkastningen för att uppnå bästa möjliga kvalitet. Den mognar relativt sent och är måttligt känslig för sjukdomar, men det fuktiga klimatet i norra Portugal och Galicien kan göra den utsatt för mjöldagg och röta. Trots detta är den uppskattad för sin aromrikedom och sin förmåga att behålla syra.
Viner på Loureiro görs framför allt som stilla vita viner, men druvan används också i mousserande varianter, särskilt i Vinho Verde. Vinifieringen sker oftast i ståltank för att bevara druvans naturliga fräschör och aromatiska uttryck, medan fatlagring är ovanligt. Loureiro används både i blandningar – ofta med druvor som Alvarinho eller Arinto – och som druvrent vin. I båda fallen bidrar den med blommighet, frisk syra och elegans.
Loureiro ger viner med tydliga aromer av citrus, grönt äpple, persika, blommor och ibland örter. En karakteristisk ton är de lagerbladsliknande dofterna, som gett druvan dess namn. När vinet är ungt dominerar friskhet och blommighet, medan lagring kan ge en rundare munkänsla och inslag av honung och torkade frukter. Signaturdraget är den aromatiska, nästan parfymartade doften kombinerad med en livlig syra.
Viner på Loureiro passar utmärkt till fisk och skaldjur, särskilt ostron, musslor och grillad fisk. Den fungerar också fint till asiatiska rätter med frisk syra eller mild hetta. Serveringstemperaturen bör ligga runt 8–10 grader för att framhäva friskheten och de florala aromerna. Loureiroviner är främst tänkta som vardagsviner och till lättare måltider, men de kan även imponera vid festligare tillfällen tack vare sin elegans och aromatik.
Druvan är vanlig i norra Portugal och spelar en central roll i Vinho Verde-produktionen, men internationellt sett är den relativt okänd. Under senare år har intresset ökat bland vinälskare och sommelierer som söker efter unika och terroirdrivna druvsorter. Några av de mest kända producenterna i Vinho Verde, som Anselmo Mendes och Quinta do Ameal, har bidragit till att sätta Loureiro på kartan med druvrena toppviner.
Loureiro har en stark kulturell koppling till Portugals vintradition och betraktas som en av de mest typiska druvorna för Vinho Verde. Den har inte en lång rad av myter eller legender, men dess aromatiska särprägel gör den speciell bland de portugisiska sorterna. Druvans internationella erkännande har vuxit genom vinmässor och tävlingar där Loureirobaserade viner ofta prisats för sin friskhet och balans. En ovanlig egenskap är dess starka florala aromer, som gör den till en av de mest doftrika vita druvorna i Portugal.