Lambrusco är egentligen inte en enda druva, utan en samlingsbenämning för en grupp närbesläktade druvsorter som traditionellt odlas i Emilia-Romagna i norra Italien. Det finns flera varianter, bland annat Lambrusco di Sorbara, Lambrusco Grasparossa och Lambrusco Salamino, som alla har något olika uttryck. Ursprunget går långt tillbaka i tiden – redan de antika romarna omnämnde viner gjorda på Lambrusco. Namnet tros härstamma från det latinska ordet ”labrum” (kant) och ”ruscum” (vildväxt), vilket antyder att druvan växte vilt vid åkerrenar och fältkanter.
Lambrusco odlas främst i Emilia-Romagna och delar av Lombardiet, där det varma men ändå tempererade inlandsklimatet ger förutsättningar för friska och fruktiga viner. Regionen Modena är särskilt känd för sina Lambrusco-viner. Druvan finns också i mindre omfattning i andra delar av Italien och har spridit sig till länder som Argentina och USA, där vinmakare experimenterar med olika stilar. Klimatet bör vara tillräckligt varmt för att ge full mognad, men svalare nätter bidrar till att behålla syranivån som är central för Lambruscos fräschör. Beroende på område och variant varierar vinerna från ljusa och eleganta till mörka, tanninrika och mer strukturerade.
Lambrusco-rankorna har medelstora, flikiga blad och producerar klasar med medelstora till stora bär som ofta är mörkblå med tjockt skal. Druvorna är förhållandevis lättodlade men kräver omsorg för att ge hög kvalitet. De är benägna att ge höga avkastningar, vilket kan leda till enklare viner om inte odlaren begränsar produktionen. Styrkan ligger i dess friskhet, aromrikedom och naturligt höga syra, men svagheten är att överproduktion lätt ger tunnare viner med mindre karaktär.
Lambrusco används främst till mousserande röda viner, ofta med låg alkoholhalt och en lätt spritsig känsla. Den traditionella stilen görs både torr och halvtorr, även om exportmarknaden länge har förknippat Lambrusco med enklare, sötare varianter. Vinframställningen sker vanligtvis i ståltank enligt Charmat-metoden, vilket bevarar druvans fruktighet och friskhet. Vissa producenter gör också mer seriösa versioner med längre jäsning eller till och med traditionell flaskjäsning. Lambrusco produceras nästan alltid som druvrent vin, men ibland blandas olika Lambrusco-varianter för att skapa balans i stil och smak.
Vinerna är kända för sin livliga mousse, fräscha syra och bäriga karaktär. Typiska aromer inkluderar jordgubbar, körsbär, björnbär och ibland viol. De torrare varianterna kan ha inslag av kryddor och en lätt bitterhet i avslutet, medan de sötare uttrycken framhäver den saftiga fruktigheten. Unga viner är pigga och fruktiga, medan de mer ambitiösa, lagringsdugliga versionerna kan utveckla större komplexitet med inslag av torkad frukt och kryddighet.
Lambrusco är mycket mångsidigt i mat- och dryckeskombinationer. De torrare varianterna passar utmärkt till det salta köket i Emilia-Romagna, exempelvis parmesanost, prosciutto och mortadella, medan de fruktigare och sötare versionerna fungerar väl till kryddiga rätter och även som sällskapsvin. Serveringstemperaturen bör ligga runt 10–12 grader för mousserande stilar, vilket framhäver friskheten och gör vinet extra törstsläckande. Traditionellt har Lambrusco setts som ett vardagsvin i Italien, men högre kvalitetsexempel betraktas som något för festligare tillfällen.
Lambrusco var under 1970- och 1980-talet ett av de mest exporterade italienska vinerna, men ofta i enklare och söta versioner som gav druvan ett blandat rykte. På senare tid har dock intresset för mer kvalitativa och torra varianter vuxit, särskilt bland vinälskare och sommelierer som söker unika och autentiska stilar. Producenter som Medici Ermete, Cleto Chiarli och Cavicchioli är några av de mest kända namnen som framhäver druvans potential.
Lambrusco är djupt rotad i den lokala kulturen i Emilia-Romagna, där den är nära förknippad med regionens gastronomi. Det finns legender om att de antika etruskerna redan odlade vilda varianter av druvan. Idag anses Lambrusco vara en symbol för det folkliga och festliga i italiensk vintradition. Flera versioner har fått internationella utmärkelser och erkännande i tävlingar, vilket har hjälpt till att återupprätta dess status. Dess ovanliga karaktär som ett mousserande rött vin gör den till något unikt på den globala vinmarknaden.
