Lagrein är en traditionell druvsort från Sydtyrolen i norra Italien och räknas som en av regionens mest karaktäristiska röda druvor. Den har få alternativa namn, men ibland förekommer stavningen Lagrain i äldre texter. Druvan har odlats i området i flera hundra år, och skriftliga källor nämner den redan på 1300-talet. Namnet tros ha sitt ursprung från byn Val Lagarina i Trentino, vilket antyder en geografisk koppling snarare än att den är uppkallad efter en person.
Idag odlas Lagrein framför allt i Alto Adige, särskilt runt staden Bolzano, där klimatet med varma dagar och svala nätter gynnar dess utveckling. Druvan trivs i alpina dalgångar där den kombinerade effekten av höjd, starkt solsken och kylande vindar från bergen skapar en balanserad mognadsprocess. Utanför Italien odlas Lagrein i mindre omfattning i Australien, USA (särskilt Kalifornien) och Österrike, men den är fortfarande starkast förknippad med Sydtyrolens terroir. Beroende på växtplats kan vinerna variera från kraftfulla och tanninrika till mer fruktiga och lättare i stilen.
Lagrein-rankan har stora, djupgröna blad och producerar täta klasar med mörkblå, nästan svartvioletta druvor. Den är relativt krävande att odla eftersom den är känslig för överproduktion, vilket kan leda till tunnare viner om den inte beskärs noggrant. Dess styrka ligger i dess förmåga att utveckla djup färg och rik struktur, men den kan vara känslig för sjukdomar som mjöldagg och kräver omsorgsfull vinodling. Mognadstiden är relativt sen, vilket gör att den behöver en lång och varm växtsäsong för att nå sin fulla potential.
Lagrein används främst för att producera stilla röda viner, men det förekommer även roséviner, lokalt kallade Lagrein Kretzer. De röda vinerna jäses ofta i ståltank för att bevara fruktens renhet, men fatlagring på ek är vanligt för att mjuka upp tanninerna och tillföra komplexitet. Druvan produceras nästan alltid som druvrent vin, även om den ibland blandas i små mängder med andra lokala sorter för att ge färg och struktur.
Lagrein ger viner med intensiv färg, ofta djupt rubinröd till nästan svart. Aromprofilen präglas av mörka bär som björnbär, körsbär och plommon, kompletterat av inslag av viol, kryddor, lakrits och ibland en lätt jordighet. I unga viner dominerar frukt och markerade tanniner, medan lagrade exemplar utvecklar rundare toner av choklad, tobak och läder. Druvans signatur är dess kombination av kraft och frisk syra, vilket gör den både matvänlig och lagringsduglig.
Lagrein passar särskilt bra till rustika rätter som vilt, lamm, nötkött och mustiga grytor. Den harmonierar även väl med hårdostar och svamprätter från Alperna. Vinerna serveras bäst något svalare än rumstemperatur, omkring 16–18 grader, för att framhäva friskheten och balansera tanninerna. I Sydtyrolen betraktas Lagrein både som ett vardagsvin och som ett vin för festligare måltider beroende på kvalitet och lagring.
Lagrein är relativt sällsynt internationellt sett men betraktas som en skatt i Sydtyrolen. Intresset bland vinälskare och sommelierer har vuxit de senaste decennierna, särskilt i takt med att regionen profilerat sig med sina inhemska druvor. Några välrenommerade producenter som framhäver druvan är Cantina Terlan, Alois Lageder och Abbazia di Novacella, vilka exporterar viner som fått internationellt erkännande.
I Sydtyrolen har Lagrein länge setts som en del av den lokala identiteten och kulturarvet. Enligt tradition sägs druvan ha odlats av klosterordnar för flera hundra år sedan, och det finns en stolthet i regionen över att ha bevarat denna uråldriga sort. På senare tid har Lagrein fått internationella utmärkelser och stärkt sitt rykte som en av de mest intressanta alpina druvorna. En ovanlig egenskap är dess förmåga att producera både kraftfulla röda och eleganta roséviner från samma druva, vilket understryker dess mångsidighet.