Gelber Muskateller är en av de äldsta och mest välkända druvsorterna inom den stora Muskat-familjen. Den går under olika namn beroende på område, exempelvis Muscat Blanc à Petits Grains i Frankrike, Moscato Bianco i Italien och Muscat Canelli i USA. I tysktalande länder används ofta namnet Gelber Muskateller, där ”gelber” syftar på den gyllengula färgtonen hos druvan. Ursprunget anses vara i östra Medelhavsområdet, möjligen i Grekland eller Mindre Asien, varifrån den spreds genom romarnas och senare munkarnas vinodlingstraditioner i Europa. Med en historia som sträcker sig flera tusen år tillbaka betraktas den som en av vinvärldens äldsta sorter, och dess namn är direkt kopplat till druvans karakteristiska muskatdoft snarare än en plats eller person.
Idag odlas Gelber Muskateller framför allt i Österrike, där den blivit något av en specialitet i regioner som Steiermark och Burgenland. Den förekommer även i Tyskland, Italien, Ungern och Slovenien, samt i mindre skala i Nya världen. Druvan trivs bäst i relativt svala klimat som ger den möjlighet att utveckla sina aromer samtidigt som den behåller en frisk syra. Branta sluttningar, mineralrika jordar och välventilerade lägen är särskilt gynnsamma. Viner från Österrike tenderar att vara mer lätta och friska, medan de från varmare områden som Italien kan bli fylligare och något mer tropiskt fruktiga.
Vinrankan har medelstora, tre- till femflikiga blad och producerar små till medelstora klasar med gyllene bär. Druvorna har tunt skal och en mycket aromatisk karaktär redan på vinfältet. Gelber Muskateller är dock känd för att vara svår att odla, då den är känslig för sjukdomar som mjöldagg och kräver god skötsel. Den mognar relativt sent och har oftast en låg till medelhög avkastning. Dess styrka ligger i den tydliga aromprofilen och syran som gör den eftertraktad, men den kan vara en utmaning för vinmakare som vill uppnå en balanserad mognad.
Denna druva används nästan uteslutande till stilla vita viner, men det finns även mousserande versioner i framför allt Italien och Österrike. Vanligtvis vinifieras den i ståltank för att bevara den intensiva aromatiken, och fatlagring är sällsynt då den riskerar att maskera druvans delikata doftspektrum. Skalkontakt används endast sparsamt, eftersom druvan redan är så uttrycksfull. Gelber Muskateller produceras oftast som druvrent vin, även om det i vissa traditionella blandningar kan förekomma små inslag av den.
Viner från Gelber Muskateller är lätta till medelfylliga med en distinkt aromatik som kännetecknas av blommiga toner av fläder, jasmin och rosor samt fruktiga inslag av citrus, persika, druvjuice och muskatkrydda. I ung ålder är de mycket livliga och aromatiska med en frisk syra som gör dem uppfriskande. Med lagring förlorar de en del av sin intensiva fruktighet och blir mer dämpade, men det är framför allt ungdomens vitalitet och doftprakt som uppskattas. Signaturaromen är den typiska muskatdoften, som gör druvan lätt att känna igen även för nybörjare.
Gelber Muskateller är en utmärkt partner till asiatisk mat med aromatiska kryddor, lättare fiskrätter och skaldjur, samt färska sallader och vegetariska rätter. Den fungerar också mycket väl som aperitif tack vare sin friska och aromatiska karaktär. Serveringstemperaturen bör ligga kring 8–10 grader för att framhäva syran och de blommiga tonerna. Även om många exempel är lätta och passar som vardagsvin, finns det högkvalitativa versioner som lämpar sig för speciella tillfällen.
Druvan är relativt sällsynt i ett globalt perspektiv, men har en stark position i Österrike där den är en del av landets vinidentitet. Intresset bland vinälskare och sommelierer har ökat under de senaste åren, särskilt tack vare den växande efterfrågan på aromatiska och friska viner med låg alkoholhalt. Några välkända producenter i Steiermark och Burgenland har profilerat sig på att framhäva Gelber Muskateller i sina sortiment, och druvan har därmed fått ett nytt erkännande internationellt.
Som en av de äldsta kända druvsorterna har Gelber Muskateller en plats i vinets historia och kultur. Den finns omnämnd i antika skrifter och har i olika tider betraktats som en druva för de finaste vinerna. I Centraleuropa har den haft en särskild roll i lokala traditioner och används ofta i festliga sammanhang. Druvans unika egenskap är dess förmåga att ge vin med en tydlig druvig smak, nästan som att äta färska druvor direkt från stocken. Detta gör att den alltid sticker ut, oavsett var den odlas. Även om den inte alltid vinner stora internationella tävlingar, uppskattas den för sin charm, friskhet och historiska betydelse.