Falanghina är en italiensk vit druva som i princip alltid går under samma namn, även om det ibland görs skillnad mellan undergrupperna Falanghina Beneventana och Falanghina Flegrea beroende på växtplats. Ursprunget är södra Italien, främst Kampanien, där druvan har odlats i århundraden. Den har mycket gamla rötter och anses vara en av de klassiska druvsorterna i området, med omnämnanden som sträcker sig tillbaka till antiken. Namnet tros komma från det latinska ordet ”falangae”, som syftar på de träpålar (falanga) som vinrankorna traditionellt bands upp mot.
Falanghina odlas i första hand i Kampanien, särskilt kring provinserna Benevento och de vulkaniska markerna nära Neapelbukten. Druvan trivs bäst i ett varmt, kustnära klimat där Medelhavets vindar hjälper till att bevara fräschör och syra. Vulkaniska jordar, särskilt i områdena kring Campi Flegrei, anses ge viner med särskilt mineralisk karaktär. Skillnader i terroir påverkar vinet tydligt: i Benevento ger druvan ofta fylligare och mer strukturerade viner, medan den vid kusten ofta blir lättare, friskare och mer aromatisk.
Falanghina-rankor har medelstora till stora blad, druvklasar av måttlig storlek och små till medelstora bär med gulgrön färg. Den är relativt lättodlad i sitt naturliga klimat och uppskattas för sin pålitlighet i avkastning. Druvan mognar relativt sent, vilket gör att den kan utveckla rik aromatik samtidigt som den bevarar sin syra. Den är dock känslig för vissa sjukdomar, särskilt mögel i fuktigare områden, vilket kräver noggrann vingårdsförvaltning.
Falanghina används framför allt till torra, stilla vita viner men kan även vinifieras till mousserande varianter. I vissa fall används den även till dessertviner genom sen skörd. Den hanteras oftast i ståltank för att framhäva fräschören och de rena fruktaromerna, men vissa producenter använder ekfat för att ge vinet mer struktur och komplexitet. Den görs vanligtvis druvren, men kan ibland blandas med andra lokala sorter för att förstärka syra eller aromprofil.
Viner från Falanghina är kända för sin friska syra och aromatiska karaktär. Typiska smaker inkluderar citrus, äpple, päron, vita blommor och örter. I viner från vulkaniska jordar märks ofta en tydlig mineralitet. Med lagring kan smakerna utvecklas mot honung, torkad frukt och nötiga toner, även om de flesta viner är tänkta att avnjutas unga. En unik egenskap är kombinationen av aromatisk fräschör och en distinkt mineralisk struktur som gör vinet mångsidigt.
Falanghina är ett mycket matvänligt vin och passar särskilt väl till fisk, skaldjur, pasta med skaldjurssås, grillade grönsaker och färskost. Den friska syran gör den också lämplig till lättare kött- och kycklingrätter. Serveringstemperaturen bör ligga runt 8–10 grader för att bäst framhäva de aromatiska nyanserna. I Italien dricks den ofta som ett vardagsvin, men tack vare sin elegans kan den även serveras vid festligare tillfällen.
Druvan är relativt vanlig i södra Italien men fortfarande något av en dold pärla internationellt. Intresset för Falanghina har vuxit bland vinälskare och sommelierer under de senaste decennierna, i takt med en ökad efterfrågan på unika, lokala druvsorter. Producenter som Feudi di San Gregorio, Mastroberardino och La Sibilla har bidragit till att höja druvans profil på den internationella marknaden.
Falanghina har en lång historia och det finns teorier om att den kan ha varit en del av de antika romarnas berömda viner, såsom Falernum. I modern tid har den blivit en symbol för Kampaniens vinproduktion och är ofta representerad vid regionala vinfestivaler. Viner på Falanghina har fått internationellt erkännande i olika tävlingar, särskilt för sin förmåga att förena tradition med modern fräschör. En särskild charm är dess koppling till de vulkaniska jordarna vid Neapel, som ger den en nästan unik mineralitet bland italienska vita viner.