Croatina är en blå druvsort som ibland även går under namnen Bonarda dell’Oltrepò Pavese eller Bonarda di Gattinara, vilket ofta skapar viss förvirring eftersom namnet ”Bonarda” också används för helt andra druvor i Argentina. Croatina har sitt ursprung i norra Italien, främst i Lombardiet och Piemonte, och den har odlats i dessa regioner i flera hundra år. Druvans namn tros härstamma från det italienska ordet ”croatto”, vilket betyder mörk eller svart, en hänvisning till dess intensiva färg.
Idag odlas Croatina främst i norra Italien, särskilt i Lombardiet, Emilia-Romagna och Piemonte. Den är starkt förknippad med områden som Oltrepò Pavese, Colli Piacentini och vissa delar av Gattinara. Druvan trivs bäst i tempererat klimat med varma somrar och relativt svala nätter, vilket hjälper till att bevara dess fräschör och syra. Den kan också odlas i något torrare områden men föredrar jordar med god vattenhållningsförmåga. Skillnader i terroir gör att vinerna kan variera från fruktiga och lättdruckna till mer kraftfulla och lagringsvänliga.
Croatina-rankorna har medelstora, djupt gröna blad och producerar relativt kompakta klasar med små till medelstora, tjockskinnade, mörkt blå bär. Druvan är inte den lättaste att odla eftersom den kan vara känslig för vissa sjukdomar och ofta mognar ganska sent. Dess styrka ligger i dess höga färgintensitet och goda fruktighet, men den kan ge ojämna skördar och kräver omsorg i vingården för att nå optimal kvalitet.
Croatina används både i druvrena viner och som en komponent i blandningar. Den är ofta en viktig del i de traditionella vinerna från Oltrepò Pavese, där den blandas med Barbera och Uva Rara. Vinerna kan vara stilla eller lätt mousserande, ibland med en liten restsötma. I vinkällaren behandlas Croatina vanligtvis i ståltank för att framhäva dess fruktiga karaktär, men den kan även lagras på ekfat för att addera komplexitet. Den är mångsidig men uppskattas särskilt för att bidra med färg och arom i blandningar.
Viner gjorda på Croatina har en djup rubinröd färg och en fruktig profil med aromer av körsbär, plommon, björnbär och ibland inslag av viol och kryddor. De kan vara allt från lätta och saftiga till mer fylliga och strukturerade, beroende på vinmakning och region. När de lagras utvecklar de mjukare tanniner och kan få toner av torkad frukt, choklad och lakrits. En typisk signatur för Croatina är dess intensiva färg och den friska, mörka fruktigheten.
Croatina-viner är mycket matvänliga och passar utmärkt till traditionell norditaliensk mat. De fruktigare, lättare varianterna fungerar fint till pasta med tomatbaserade såser, pizza eller milda ostar. De fylligare versionerna passar bättre till rätter med lamm, vilt eller smakrika kötträtter. Serveringstemperaturen bör ligga runt 16–18 grader. Vinerna kan drickas både till vardag och till festligare måltider, beroende på stil.
Trots sin långa historia är Croatina fortfarande relativt okänd utanför Italien. Den betraktas som en lokal specialitet snarare än en internationell stjärna, men intresset ökar i takt med att fler vinälskare söker unika druvsorter och autentiska smaker. Några kända producenter i Oltrepò Pavese och Piemonte lyfter fram Croatina i sina sortiment, ofta under namnet Bonarda, vilket ger den viss igenkänning på marknaden.
Croatina har i århundraden spelat en roll i lokala traditioner i norra Italien och har setts som en pålitlig druva för vardagsvin till maten. Den har kanske inte samma internationella prestige som Nebbiolo eller Barbera, men dess intensiva färg och fruktighet har gjort den omtyckt i sin hemregion. Druvans många lokala namn och dess dubbla identitet som ”Bonarda” gör den till en fascinerande del av Italiens vinmångfald. Vissa producenter framhäver dess unika karaktär genom småskaliga kvalitetsviner som har vunnit uppskattning i internationella tävlingar.