Clairette Blanc är en traditionell vit druvsort som odlas främst i södra Frankrike. Den förekommer under olika namn beroende på region, däribland Clairette, Clairette Blanche och i vissa historiska källor även Blanquette. Ursprunget är starkt knutet till Provence och Rhône-dalen, där den odlats i flera århundraden. Historiska dokument antyder att druvan kan ha odlats redan under medeltiden, vilket gör den till en av de äldre vitvinsdruvorna i Frankrike. Namnet “Clairette” betyder ungefär ”ljus” eller ”klar” på franska, en anspelning på dess bleka färg och friska karaktär.
Idag odlas Clairette Blanc huvudsakligen i södra Rhône, Languedoc, Provence och i den mousserande vinregionen Clairette de Die i norra Rhône. Mindre odlingar finns också i Sydafrika och Australien. Druvan trivs bäst i varma och torra klimat, gärna med kalkrik eller stenig jord som ger god dränering. I svalare eller högre belägna vingårdar kan den bevara mer syra, vilket ger friskare och mer livliga viner. I varmare områden får druvan en rundare och mjukare karaktär. Vissa terroirer i Châteauneuf-du-Pape och Tavel är särskilt uppskattade för sina gamla stockar av Clairette som bidrar med komplexitet till blandviner.
Clairette Blanc-rankor har stora, femflikiga blad och medelstora klasar med ganska stora bär i ljusgrön till gyllene nyans. Druvan är relativt lättodlad i torra klimat men har en tendens att snabbt tappa syra när den mognar, vilket gör skördetidpunkten avgörande. Den är motståndskraftig mot vissa sjukdomar, men kan vara känslig för oxidation efter skörd. Clairette mognar relativt tidigt, vilket minskar risken för regnskador på hösten, men kräver ändå noggrann övervakning för att uppnå bästa balans mellan syra och socker.
Clairette Blanc används för både stilla och mousserande viner, samt i vissa dessertviner. I appellationen Clairette de Die blandas den ofta med Muscat för att skapa aromatiska och lätt pärlande söta viner. I södra Rhône används den ofta i blandningar med druvor som Grenache Blanc och Bourboulenc, där den bidrar med fräschör och örtighet. Vinifiering sker vanligtvis i ståltank för att bevara druvans friska aromer, men vissa producenter använder ekfat för att tillföra struktur och komplexitet. Som druvrent vin är Clairette relativt ovanlig, men när det görs kan resultatet vara elegant och uttrycksfullt.
Viner från Clairette Blanc är ofta friska och aromatiska med toner av gröna äpplen, päron, citrus och ibland örtiga inslag som fänkål och anis. Munkänslan är vanligtvis mjuk med medelhög alkohol och måttlig syra, särskilt i varma årgångar. Unga viner är livliga och fruktiga, medan lagrade versioner utvecklar mer honung, nötter och torkade örter. En typisk kännetecknande egenskap är den subtila, aptitretande bitterheten i eftersmaken som ger en extra dimension till vinet.
Clairette Blanc passar väl till medelhavsrätter, grillad fisk, skaldjur, milda ostar och örtkryddade sallader. Mousserande versioner gör sig utmärkt som aperitif eller till fruktiga desserter. Den ideala serveringstemperaturen är 8–10 °C för mousserande viner och 10–12 °C för stilla varianter. De flesta viner är lättillgängliga och lämpar sig för vardagsbruk, men vissa fatlagrade eller terroirdrivna exemplar fungerar väl vid festliga tillfällen.
Även om Clairette Blanc inte är en internationell storsäljare, har den en viktig plats i den sydfranska vintraditionen. Intresset bland sommelierer och vinentusiaster har ökat något på senare år, särskilt bland dem som söker unika, lokala druvsorter. Kända producenter som Château de Beaucastel i Châteauneuf-du-Pape och kooperativet i Die har bidragit till att lyfta fram druvans potential, både i stilla och mousserande viner.
Clairette Blanc nämns i dokument redan på 1500-talet och har länge använts för att ge aromatik och friskhet till blandningar. Den är nära knuten till den kulturella och gastronomiska identiteten i södra Frankrike, särskilt Provence och Rhône. En intressant detalj är att dess subtila bitterhet och örtighet ofta påminner om regionens vilda växtlighet. Druvan har överlevt flera perioder där mer internationella sorter dominerat, vilket gör den till en symbol för bevarandet av tradition och lokalt terroiruttryck.