Bonarda är en blå druvsort som förekommer under flera olika namn beroende på region. I Argentina är den känd helt enkelt som Bonarda, men i dess europeiska ursprungstrakter används ofta namnet Douce Noir i Savoie, Frankrike, och Charbono i Kalifornien, USA. Det är viktigt att skilja den från italienska druvor med snarlika namn, såsom Bonarda Piemontese och Croatina, då dessa är genetiskt skilda sorter. Druvans ursprung är troligen franskt, med rötter i Savoie-regionen, där den har odlats sedan åtminstone 1800-talet. Namnet Bonarda har ingen säkerställd etymologi men kan vara knutet till italienska benämningar på andra mörka druvor, vilket har bidragit till viss förväxling genom historien.
I dag odlas Bonarda framför allt i Argentina, där den är landets näst mest planterade blå druva efter Malbec. De största odlingarna finns i Mendoza, San Juan och La Rioja. Den odlas även i mindre skala i Frankrike, Kalifornien och Uruguay. Bonarda trivs bäst i ett varmt till tempererat klimat och gynnas av stora temperaturskillnader mellan dag och natt, vilket bidrar till att bevara syranivån. I höghöjdsområden som Uco Valley i Mendoza utvecklar druvan en mer elegant struktur och fräschare fruktprofil, medan den i varmare och lägre belägna regioner ger mjukare och fruktigare viner. Några av de mest kända terroirerna för Bonarda i Argentina inkluderar Maipú och San Martín i Mendoza.
Bonarda-rankor kännetecknas av stora, medeltäta klasar med små till medelstora, tjockskaliga mörkblå bär. Bladen är medelstora och ofta tre- till femflikiga. Druvan är relativt lättodlad och ger höga avkastningar, vilket historiskt sett har gjort den attraktiv för volymproduktion. Styrkorna är dess resistens mot vissa sjukdomar och dess förmåga att behålla syra även i varma klimat. Svagheterna ligger i att den kan bli för produktiv om den inte beskärs noggrant, vilket kan leda till mindre koncentrerade smaker. Den mognar sent, vilket innebär att den behöver en lång växtsäsong för att uppnå optimal kvalitet.
Bonarda används främst till stilla röda viner, men även till fruktiga roséviner. I Argentina har den traditionellt använts i blandningar, men på senare år har den fått en renässans som druvrent vin. I vinkällaren vinifieras den ofta i ståltank för att framhäva dess fruktiga karaktär, men vissa producenter använder ekfat för att addera komplexitet och runda av tanninerna. Skalkontakten anpassas efter den stil man vill uppnå – kortare för lättare och fruktigare viner, längre för kraftigare och mer lagringsdugliga versioner.
Bonarda ger viner med en intensivt mörkröd färg och aromer som ofta domineras av röda och svarta bär som körsbär, plommon och björnbär. Ofta återfinns även florala toner som viol och ibland en antydan till kryddighet eller choklad. Munkänslan är vanligtvis mjuk med medelhöga till höga syror och silkeslena tanniner. Unga viner är friska och fruktiga, medan lagrade varianter utvecklar djupare smaker av torkad frukt, läder och tobak. En signatur för druvan är kombinationen av fruktighet och friskhet, även i varma odlingsområden.
Bonarda-viner passar väl till en rad maträtter, särskilt argentinskt grillat kött (asado), lamm, pastarätter med tomatbaserad sås och medelkraftiga ostar. Lättare versioner kan även serveras lätt kylda till kyckling eller grillade grönsaker. Serveringstemperaturen bör vara cirka 16–18 grader för kraftigare röda och 12–14 grader för lättare, fruktiga varianter. Beroende på stilen kan Bonarda fungera både som ett vardagsvin och vid festliga tillfällen.
Bonarda är mycket vanlig i Argentina men relativt okänd internationellt jämfört med Malbec. Intresset ökar dock i takt med att fler kvalitetsinriktade producenter exporterar druvrena Bonarda-viner. Namn som Durigutti, El Enemigo och Colonia Las Liebres har bidragit till att ge druvan internationell uppmärksamhet. Sommelierer uppskattar dess mångsidighet och att den erbjuder en prisvärd men karaktärsfull upplevelse.
I Argentina har Bonarda historiskt varit arbetshästen i vinindustrin och stod länge för en stor del av landets volymproduktion. På senare tid har den blivit ett exempel på hur en tidigare underskattad druva kan få premiumstatus genom selektiv odling och modern vinmakning. Druvan är också känd för sin höga halt av antocyaniner, vilket ger vinerna en djup färg och potentiella hälsofördelar. Trots sitt europeiska ursprung är det i Argentina som Bonarda har funnit sin starkaste identitet och blivit en del av landets vinprofil.