Albarossa är en relativt modern italiensk röd druvsort som inte har några direkt etablerade alternativa namn, men som ibland i internationella sammanhang refereras till med samma italienska benämning. Druvan har sitt ursprung i Piemonte i nordvästra Italien och skapades 1938 av den italienske ampelografen Giovanni Dalmasso. Den är en korsning mellan Chatus (en gammal fransk druva som lokalt i Piemonte kallades Nebbiolo di Dronero) och Barbera. Namnet Albarossa kombinerar de italienska orden ”alba” (gryning) och ”rossa” (röd), vilket symboliserar en ny början för en rödvinsdruva med ambition att förena elegans och struktur.
Albarossa odlas huvudsakligen i Piemonte, framför allt i områden som Monferrato och Langhe, men den förekommer även i mindre omfattning i andra delar av norra Italien. Druvan trivs i ett tempererat kontinentalt klimat med varma somrar och relativt kalla vintrar. Den klarar sig väl i både lägre och högre höjdlägen, men ger bäst resultat på soliga sluttningar med god dränering. Även om den är sällsynt utanför Italien, har vissa experimentella planteringar gjorts i regioner med liknande klimatförutsättningar.
Vinrankan har medelstora, djupt flikiga blad och kompakta klasar med små till medelstora, tjockskaliga mörkblå bär. Albarossa är relativt lättodlad jämfört med många andra kvalitetsdruvor i Piemonte, tack vare sin goda resistens mot vissa sjukdomar och sin förmåga att anpassa sig till varierande jordmåner. Den mognar sent på säsongen, vilket gör att den drar nytta av höstens svalare nätter för att bevara syra och aromer. Avkastningen är måttlig men jämn, vilket gör den attraktiv för kvalitetsinriktad vinproduktion.
Viner från Albarossa är nästan alltid stilla, torra röda viner. I vinkällaren behandlas druvan ofta med traditionella metoder, inklusive jäsning i rostfria ståltankar följt av lagring på ekfat, vilket kan ge ytterligare struktur och komplexitet. Ekfatslagringen kan vara både i franska barriquer och i större slavonska fat, beroende på producentens stil. Skalkontakt är vanligt för att extrahera färg och tanniner, och vinerna görs oftast druvrena, även om blandningar förekommer.
Albarossa ger viner med djup rubinröd färg och en doftprofil som kombinerar fruktiga och kryddiga element. Typiska aromer inkluderar mörka körsbär, plommon, björnbär och toner av torkade örter, lakrits och en antydan av viol. I munnen är vinet fylligt med mjuka, mogna tanniner och en frisk syra som ger balans. Med lagring utvecklar vinerna mer komplexitet, med inslag av läder, tobak och subtila jordiga nyanser.
Albarossa passar utmärkt till klassiska italienska kötträtter som brasato al Barolo, långkokta grytor och grillat lamm. Den fungerar även väl till lagrade hårdostar och rätter med svamp. Serveringstemperaturen bör ligga runt 16–18 grader för att framhäva både frukt och struktur. Vinet kan drickas ungt för att njuta av dess fräschör och fruktighet, men det lämpar sig även väl för lagring i upp till tio år, vilket gör det intressant för både vardag och mer högtidliga tillfällen.
Trots att Albarossa har funnits i över 80 år är den fortfarande en relativt sällsynt druvsort. Intresset växer dock bland vinälskare och sommelierer som söker unika, terroirdrivna viner från Piemonte. Några kända producenter som lyft fram druvan är Michele Chiarlo och Banfi Piemonte, vilka har bidragit till att öka dess synlighet på marknaden. Vinerna är ofta prisvärda i förhållande till kvaliteten, vilket gör dem attraktiva för nyfikna konsumenter.
Albarossa skapades ursprungligen som en del av ett forskningsprogram för att förbättra kvaliteten och mångfalden av Piemontes röda viner. Under många år var den relativt okänd, men sedan 2000-talet har den fått ökad uppmärksamhet som en druva med potential att skapa viner som kombinerar Barbera-druvans syra och fräschör med den djupa färgen och tanninstrukturen från Chatus. Dess unika genetiska bakgrund och sällsynthet gör den till en spännande upptäckt för vinintresserade som vill utforska Piemontes mindre kända sidor.