Lemberger är en blå druvsort som bär på flera olika namn beroende på var den odlas. I Österrike kallas den oftast för Blaufränkisch, i Ungern för Kékfrankos och i Italien ibland för Frankovka. Namnet Lemberger används framför allt i Tyskland och har fått spridning även i internationella sammanhang. Ursprunget är centraleuropeiskt, med starka band till Donauregionen, där den odlats i flera hundra år. Även om exakta rötter är svåra att fastställa, tros druvan vara mycket gammal och ha utvecklats naturligt i området snarare än att vara en modern korsning. Namnet har historiska kopplingar till staden Limberg i nuvarande Slovenien, vilket också förklarar varför den i Tyskland blev känd som Lemberger.
Idag odlas Lemberger framför allt i Tyskland, särskilt i Württemberg, där den har en stark ställning som en av regionens främsta röda druvsorter. I Österrike, under namnet Blaufränkisch, är den en av landets mest betydelsefulla blå druvor och odlas särskilt i Burgenland. Den finns även i Ungern, Slovakien och på Balkan. Utanför Europa har den fått viss spridning i USA, särskilt i Washington State. Druvan trivs bäst i ett kontinentalt klimat med tydliga årstider, relativt varmt under sommaren men med svalare nätter som bevarar syran. Den utvecklar olika uttryck beroende på odlingsplats – i Tyskland ofta med fräsch syra och lätta tanniner, medan den i Österrike och Ungern kan ge fylligare och mer kraftfulla viner.
Lemberger-rankorna ger medelstora till stora klasar med små till medelstora blåsvarta bär. Bladen är femflikiga och relativt stora. Druvan är något känslig för sjukdomar som mjöldagg och kräver noggrann skötsel, men är samtidigt uppskattad för sin förmåga att ge stabila skördar under rätt förhållanden. Den mognar relativt sent, vilket gör att den behöver ett varmt och soligt klimat för att fullt utveckla sin potential. En styrka är dess höga syra och förmåga att behålla fräschör även i varmare klimat, men en svaghet kan vara att den i svalare årgångar riskerar att ge viner med alltför markerad syra och gröna toner.
Lemberger används främst till stilla röda viner, men den kan även förekomma i blandningar tillsammans med andra druvsorter. I Tyskland görs den ofta som druvrent vin för att framhäva dess särdrag. I Österrike lagras Blaufränkisch gärna på ekfat för att utveckla komplexitet och struktur. Vanligast är jäsning i ståltank följt av lagring på stora eller små ekfat, beroende på vilken stil vinmakaren vill uppnå. Druvan lämpar sig väl för både unga, fruktiga viner och mer lagringsdugliga viner med kraft och djup.
Viner gjorda på Lemberger kännetecknas ofta av en frisk syra, tydliga tanniner och en fruktig profil med toner av körsbär, björnbär, blåbär och ibland plommon. I mer utvecklade versioner kan inslag av lakrits, kryddor, choklad och tobak framträda. Unga viner är ofta friska och livliga med en viss pepprighet, medan lagrade viner kan få en djupare, mer komplex smak med mjukare struktur. En signaturkaraktär för druvan är den eleganta balansen mellan frukt och syra som gör att den ofta beskrivs som både kraftfull och frisk på samma gång.
Lemberger-viner passar mycket väl till mat, särskilt det nordiska köket med dess inslag av vilt, lamm, nötkött och smakrika grytor. De fruktigare, lättare versionerna fungerar utmärkt till charkuterier och grillad kyckling, medan de mer kraftfulla och ekfatslagrade vinerna kan matcha mustiga kötträtter eller långkok. Serveringstemperaturen bör ligga mellan 16 och 18 grader för att bäst framhäva vinets aromer och balans. Många viner på druvan betraktas som utmärkta vardagsviner, men de bästa exemplaren från Österrike och Tyskland håller en nivå som lämpar sig för speciella tillfällen.
Lemberger är relativt välkänd i Centraleuropa men mindre spridd internationellt. I Tyskland har den stadigt vuxit i popularitet under de senaste decennierna och ses som en viktig röd druva vid sidan av Spätburgunder. I Österrike är Blaufränkisch en av landets flaggskeppsdruvor och uppskattas av både vinmakare och konsumenter. På den internationella marknaden har den börjat vinna erkännande, särskilt bland sommelierer och vinintresserade som söker alternativa röda viner med karaktär. Några kända producenter som ofta lyfts fram är Weingut Dautel i Tyskland och Moric i Österrike.
Lemberger har historiskt betraktats som en ”ädeldruva” i Centraleuropa och har ibland beskrivits som en kusin till Pinot Noir och Syrah på grund av sin elegans och kryddighet. Det finns lokala traditioner i både Tyskland och Österrike där viner på Blaufränkisch serverats vid festligheter och betraktats som symboler för regional identitet. Druvan har under de senaste åren vunnit flera internationella utmärkelser, särskilt genom österrikiska producenter, vilket har bidragit till att höja dess status. En intressant egenskap är dess genetiska mångfald, då flera kloner av Blaufränkisch/Lemberger finns med olika aromatiska uttryck, vilket ger vinmakare många möjligheter att skapa olika stilar.