Upptäck elegansen hos Molinara-viner

Molinara är en traditionell blå druvsort från Italien och har länge varit en viktig komponent i viner från Veneto-regionen. Druvan kallas nästan uteslutande Molinara, men i äldre lokala dialekter har den ibland gått under smeknamn som hänvisar till dess ljusa, mjöliga sken på skalet – vilket liknar mjöl (“molinare” betyder att mala på italienska). Ursprunget är starkt knutet till norra Italien, särskilt Valpolicella och Bardolino. Druvsorten är historiskt förankrad och har odlats i århundraden, vilket gör den till en traditionell snarare än modern eller hybrid sort. Namnet är alltså inte kopplat till en plats eller person, utan snarare till dess utseende och den associationen till mjöl och kvarnar.

Odlingsregioner och klimat

I dag odlas Molinara främst i Veneto i nordöstra Italien, även om dess odlingsarealer har minskat kraftigt de senaste decennierna. Den finns också i mindre utsträckning i Lombardiet och Emilia-Romagna. Druvan trivs bäst i ett relativt svalt till tempererat klimat där den kan behålla sin naturligt höga syra. Valpolicellas kullar och Bardolino vid Gardasjön är de mest kända terroirerna förknippade med Molinara. Beroende på geografiskt område kan druvan variera i uttryck, men dess genomgående drag är friskhet och lätthet snarare än kraft och intensitet.

Vitikulturella egenskaper

Molinara-rankorna kännetecknas av medelstora klasar och relativt tunnhudade blå druvor med ett ljusare, nästan dammigt sken. Den är inte den mest lättodlade druvan eftersom den tenderar att ge ojämn mognad och är känslig för oxidation under vinframställningen. Dess styrka är den höga syran och förmågan att bidra till friskhet i blandningar, men svagheten ligger i att den ofta ger viner med låg färgintensitet och ibland tunn kropp. Den mognar relativt sent och kräver därför noggrann uppmärksamhet i vingården.

Vinframställning

Molinara används nästan uteslutande i blandningar och är en av de klassiska komponenterna i Valpolicella, Amarone och Bardolino, där den traditionellt blandas med Corvina och Rondinella. Den producerar sällan druvrena viner. I vinkällaren hanteras den ofta försiktigt för att bevara syran och undvika oxidation. Den kan vinifieras i ståltank för att ge rena, friska viner eller i kombination med fat om den är en del av en mer komplex blandning. Vid torkning av druvorna, som i Amarone och Recioto, bidrar Molinara med syra som balanserar de koncentrerade smakerna.

Smakprofil

Viner med Molinara har ofta en ljus, bärig karaktär med toner av körsbär, tranbär och röda vinbär. Syran är tydlig, vilket ger en frisk och lätt munkänsla. Eftersom den ofta blandas med andra druvor blir dess unika karaktär en del av helheten snarare än ensam dominerande. Som ung upplevs vinet friskt och lättdrucket, medan dess syra hjälper till att förlänga livslängden i blandningar. Några unika drag är dess förmåga att ge en nästan salt eller kryddig nyans i vissa terroirer.

Mat och servering

Molinara-baserade viner, särskilt Bardolino och enklare Valpolicella, passar utmärkt till pasta med tomatbaserade såser, grillade grönsaker, lättare kötträtter och pizza. Amarone, där Molinara är en mindre del, matchar istället kraftigare rätter som vilt, lagrade ostar och mustiga grytor. Serveringstemperaturen för de lättare vinerna bör ligga runt 14–16 grader, medan fylligare blandningar kan serveras vid 18 grader. I sina enklare former är Molinara ett vardagsvin, men i Amarone blir den en del av viner för högtidliga tillfällen.

Popularitet och marknad

Molinara var tidigare vanlig i Veneto, men har på senare år minskat i popularitet eftersom många producenter föredrar druvor som Corvina och Rondinella. Trots detta finns ett växande intresse bland vinälskare som söker autenticitet och traditionella blandningar. Några producenter i Valpolicella och Bardolino framhäver fortfarande druvans roll, och det finns även enstaka flaskor med ren Molinara som lockar nyfikna konsumenter.

Kuriosa och kulturell betydelse

Molinara har länge haft en självklar plats i den venetianska vintraditionen, men har sällan fått strålkastarljuset för sig själv. Det finns en viss nostalgisk känsla bland lokala odlare, eftersom den representerar ett historiskt arv som riskerade att gå förlorat. Några mindre producenter har experimenterat med att återuppliva Molinara som druvrent vin, vilket har gett intressanta och unika resultat. Dess ljusa färg och saltaktiga ton gör den till en udda och speciell druva, vilket bidrar till dess charm och återuppväckta intresse på den internationella vinmarknaden.