Mavrodaphne är en av Greklands mest kända blå druvsorter och är starkt förknippad med traditionella söta och starkviner. Namnet kan variera något i stavning, men den kallas i regel Mavrodaphne både i Grekland och internationellt. Druvans ursprung är Peloponnesos-halvön i södra Grekland, där den odlats i flera hundra år. Det är en gammal sort med djupa historiska rötter och namnet betyder ”svart lagerblad”, vilket syftar på druvans mörka färg och en subtil aromatisk ton som påminner om lagerblad.
Mavrodaphne odlas främst i västra Peloponnesos, särskilt i regionerna runt Patras, men finns även på de joniska öarna. Den trivs i ett varmt och soligt klimat med närhet till havet som bidrar med svalkande vindar. Jordmånen i regionen är ofta kalkrik och väldränerad, vilket passar druvan väl. I vissa områden ger Mavrodaphne viner med större fruktighet, medan den i andra utvecklar mer kryddiga och komplexa drag. Terroirer kring Patras har särskilt gott rykte för sina klassiska Mavrodaphne-viner.
Vinrankan producerar medelstora klasar av små, mörkblå bär. Den är relativt robust men kräver omsorgsfull hantering för att uppnå optimal kvalitet. Druvan har en tendens till hög sockerhalt, vilket gör den särskilt lämpad för dessert- och starkviner. Avkastningen kan vara ganska hög, men kvalitetsinriktade producenter begränsar ofta skörden för att uppnå större koncentration och komplexitet i vinerna. Den har god anpassningsförmåga men är känslig för överdriven fukt, vilket kan leda till sjukdomsproblem.
Mavrodaphne används traditionellt för att framställa söta starkviner, ofta genom att jäsningen avbryts med tillsats av druvsprit, på samma sätt som portvin. Vinet lagras därefter länge på ekfat, vilket bidrar till dess karaktäristiska smakprofil. Förutom dessa klassiska starkviner görs även torra röda viner på druvan, även om de är mindre vanliga. Den används främst som endruvsvin men kan också blandas med andra lokala sorter för att ge mer struktur och komplexitet.
Ett vin gjort på Mavrodaphne kännetecknas av djupa, mörka smaker med toner av katrinplommon, fikon, russin, torkade bär och kryddor som kanel och lagerblad. Fatlagringen tillför ofta inslag av choklad, kaffe och nötter. I unga viner kan fruktigheten vara mer framträdande, medan lagrade exemplar utvecklar komplexa oxidativa aromer och en mjuk, rund munkänsla. Den söta varianten har en fyllig kropp och lång eftersmak som gör den särskilt lämpad som dessertvin.
Mavrodaphne serveras ofta tillsammans med mörk choklad, nötbaserade desserter, torkad frukt och mogna ostar. Den passar också väl till rätter med viltkött eller långkok med kryddiga inslag. Serveringstemperaturen beror på stilen: de söta och starka vinerna bör serveras lätt kylda runt 12–14 grader, medan torra röda varianter kan serveras något varmare, kring 16–18 grader. Söta Mavrodaphne anses ofta vara ett vin för speciella tillfällen snarare än ett vardagsvin.
Mavrodaphne är en välkänd druva i Grekland, men relativt sällsynt på den internationella marknaden. Den har dock fått växande uppmärksamhet i takt med det ökade intresset för autentiska och lokala druvsorter. Särskilt de klassiska starkvinerna från Patras har etablerat sig som ett starkt varumärke, där flaskor som ”Mavrodaphne of Patras” exporteras och uppskattas även utanför Grekland.
Mavrodaphne är starkt förknippad med grekisk vintradition och omnämns ofta i samband med festligheter och högtider. Enligt vissa berättelser fick druvan sitt namn av en vinmakare som ville hedra sin älskade, Daphne, som gick bort ung. Dessa romantiska legender har bidragit till att förstärka druvans mystik och kulturella status. Mavrodaphne har också vunnit internationella priser, särskilt i kategorin söta viner, och uppskattas för sin unika aromatiska profil som gör den svår att förväxla med andra sorter.
