Fokiano är en traditionell grekisk druvsort som främst förekommer på öarna i Egeiska havet. Den har ibland kallats med olika lokala namn, men just Fokiano är det vanligaste och mest etablerade namnet. Ursprunget är djupt förankrat i Grekland, med särskild koppling till öar som Ikaria och de närliggande Kykladerna. Druvan har odlats i århundraden och är alltså en historisk sort snarare än en modern korsning eller hybrid. Namnet tros härstamma från det grekiska ordet för ”fokia”, vilket betyder säl, då druvan är starkt förknippad med kustnära odlingar.
Idag odlas Fokiano främst på den grekiska ön Ikaria, men även på andra öar i Egeiska havet förekommer den i mindre omfattning. Klimatet i dessa regioner är varmt, solrikt och ofta påverkat av havsbrisarna, vilket skapar goda förutsättningar för druvan. Den trivs särskilt bra i torra och kustnära miljöer där den kan dra nytta av både sol och svalkande vindar. I vissa terroirer, som de karga och steniga jordarna på Ikaria, utvecklar Fokiano extra koncentration och intensitet. Druvans karaktär kan variera beroende på höjd och jordmån, men dess typiska balans mellan syra och fruktighet består.
Vinrankan kännetecknas av relativt stora klasar och druvor med mörkt blå till violett färg. Bladen är medelstora och något rundade, vilket gör den lätt att känna igen. Fokiano är en relativt tålig druva som klarar av det torra klimatet i östra Medelhavet. Den är dock känslig för överproduktion och kräver därför noggrann beskärning för att ge högkvalitativa viner. Styrkan ligger i dess förmåga att bevara frisk syra trots värmen, medan svagheten kan vara att den i alltför varma lägen riskerar att ge något alkoholstarka viner.
Fokiano används både till torra och söta stilla viner. På Ikaria har den en tradition av att användas i halvtorra och söta viner med djup färg och aromrikedom, men den används också i moderna torra röda viner. Vinmakare använder ofta ståltank för att framhäva fräschören, men även ekfat förekommer för att skapa större struktur och komplexitet. Druvan lämpar sig både för druvrena viner och i blandningar, ofta tillsammans med andra lokala sorter, vilket bidrar till att framhäva den grekiska terroirens särprägel.
Viner från Fokiano har ofta en medelfyllig till fyllig kropp med aromer av röda och mörka bär som körsbär, hallon och björnbär. Ofta finns även toner av örter, torkade blommor och i vissa fall en lätt sälta från det kustnära klimatet. I unga viner dominerar frukten och friskheten, medan lagrade exemplar utvecklar mer jordiga och kryddiga inslag. Signaturdraget är kombinationen av solmogen frukt och en behagligt balanserad syra, vilket gör vinerna både lättillgängliga och lagringsdugliga.
Fokiano är en mångsidig druva när det gäller matmatchning. De torra varianterna passar utmärkt till grillat lamm, kryddiga kötträtter och medelhavskökets klassiska vegetariska anrättningar som moussaka och fyllda grönsaker. De sötare vinerna fungerar väl till desserter med choklad eller torkad frukt. Serveringstemperaturen bör ligga runt 16–18 grader för röda torra viner och något svalare för söta varianter. Som vardagsvin är det relativt ovanligt, men vid festliga tillfällen kan det vara ett exotiskt och spännande val.
Fokiano är en relativt sällsynt druva även i Grekland och är inte lika känd som exempelvis Agiorgitiko eller Xinomavro. På senare tid har dock intresset ökat, särskilt bland vinälskare som söker unika och lokala sorter med stark kulturell förankring. Några grekiska producenter på Ikaria har profilerat sig genom att framhäva Fokiano i sina sortiment, och deras viner börjar få uppmärksamhet även på exportmarknader, inklusive Norden där intresset för autentiska och ursprungstypiska viner växer.
Fokiano har en särskild kulturell betydelse på Ikaria, en ö som är känd för sina långa traditioner av vinframställning och för sina invånares höga medellivslängd. Ikariskt vin, ofta baserat på Fokiano, har varit en del av lokala fester och ceremonier i generationer. Vissa lokala legender menar att dessa viner redan under antiken dracks av greker som firade Dionysos, vinets gud. Även om druvan inte har vunnit stora internationella tävlingar är dess unika aromatiska uttryck och historiska bakgrund något som gör den ovanlig och intressant i dagens vinvärld.