Blauer Portugieser är en blå druvsort som går under flera namn beroende på geografiskt område, bland annat Portugieser, Kékoportó i Ungern och Modrý Portugal i Tjeckien och Slovakien. Trots namnet finns inga säkra historiska belägg för att druvan skulle ha sitt ursprung i Portugal. Forskning tyder istället på att den kan härstamma från Niederösterreich i Österrike eller från regioner längre österut i Centraleuropa. Druvsorten är känd sedan åtminstone 1700-talet och är därmed inte en modern hybrid. Namnet tros ha tillkommit som en romantisk eller marknadsföringsmässig anspelning på den då exotiska portugisiska vinhandeln, snarare än ett verkligt geografiskt ursprung.
Idag odlas Blauer Portugieser främst i Österrike, Tyskland, Ungern, Tjeckien och Slovakien, men den förekommer även i mindre skala i andra delar av Centraleuropa. Den trivs bäst i tempererade till något svalare klimat, där druvans tidiga mognad gör att den kan undvika höstregn och frost. Kända odlingsområden inkluderar Pfalz och Rheinhessen i Tyskland samt Burgenland i Österrike. I svalare regioner får vinerna en frisk syra och lättare kropp, medan varmare odlingsplatser ger rundare och mjukare viner med mer uttalad fruktighet.
Vinrankan har medelstora, något flikiga blad och relativt stora klasar med tunnhudade, blå till blålila bär. Blauer Portugieser är generellt sett lätt att odla och uppskattas av vinodlare för sin pålitliga och höga avkastning. Den mognar tidigt, vilket minskar risken för väderskador, men kan vara känslig för vissa svampsjukdomar som mjöldagg om klimatet är alltför fuktigt. Den höga produktionspotentialen kan vara både en styrka och en svaghet, eftersom överdriven avkastning kan leda till tunnare och mindre koncentrerade viner.
Druvan används framför allt till stilla röda viner, men kan även ingå i roséproduktion och ibland i lätta, unga mousserande viner. Den vinifieras ofta i ståltank för att bevara sin friska frukt och mjuka karaktär, och fatlagring är ovanligare då druvan inte har en uttalad tanninstruktur som kräver lång mognad på ek. Blauer Portugieser görs oftast som druvrent vin, men kan även förekomma i blandningar där den bidrar med fruktighet och mjukhet.
Vinerna från Blauer Portugieser är i regel ljusa till medelfylliga med mjuka tanniner och en fruktig, bärig aromprofil. Vanliga smaknoter inkluderar körsbär, hallon, plommon och ibland en lätt örtighet. I unga viner dominerar friskheten och de primära fruktaromerna, medan lagring sällan är huvudsyftet – de flesta exemplar är avsedda att drickas unga. Druvan saknar ofta de kraftiga tanniner och höga syror som gör vissa viner lagringsdugliga, men den kan i bästa fall utveckla milda, jordiga toner vid kortare flaskmognad.
Blauer Portugieser är ett utmärkt vardagsvin och passar särskilt bra till lättare kötträtter som kyckling, fläskkött och mildare grillrätter. Den fungerar även fint till charkuterier och milda ostar. Serveringstemperaturen bör ligga runt 14–16 grader för röda versioner och något svalare för roséstilar, vilket framhäver den friska frukten och den mjuka strukturen.
Druvan är fortfarande relativt vanlig i Centraleuropa, även om dess popularitet har minskat något i takt med att vinmakare och konsumenter i regionen har fokuserat mer på mer internationellt kända druvsorter. Samtidigt finns det ett förnyat intresse för lokala druvor och lättare, fruktiga viner, vilket har gett Blauer Portugieser en viss renässans bland vinälskare och sommelierer som vill erbjuda något annorlunda.
I vissa delar av Tyskland och Österrike är Blauer Portugieser förknippad med unga, friska viner som ofta släpps tidigt på säsongen, ungefär som Beaujolais Nouveau i Frankrike. Den har inte gjort sig känd för att vinna många internationella priser, men uppskattas för sin lättillgänglighet och charm. En särskild egenskap är dess förmåga att leverera drickfärdiga viner bara veckor efter skörd, vilket gör den unik i vissa lokala vintraditioner.
