Upptäck elegansen hos gros manseng-viner

Gros Manseng är en vit druva som framför allt odlas i sydvästra Frankrike. Den har ibland förväxlats med sin nära släkting Petit Manseng, men de två druvsorterna är distinkta. Det finns inga allmänt använda alternativa namn för Gros Manseng, även om den lokalt kan benämnas kort som ”Manseng”. Druvans ursprung är djupt förankrat i den franska regionen Jurançon och andra delar av Pyrenéerna. Den har odlats i flera hundra år och är alltså en traditionell sort snarare än en modern hybrid. Namnet ”Manseng” tros härstamma från ett gammalt baskiskt ord som syftar på vinodling, och ”Gros” skiljer den från den mindre bäriga Petit Manseng.

Odlingsregioner och klimat

Idag odlas Gros Manseng nästan uteslutande i sydvästra Frankrike, främst i appellationerna Jurançon, Pacherenc du Vic-Bilh och Côtes de Gascogne. Druvan trivs i ett varmt men inte överdrivet hett klimat, ofta med närhet till Atlantens fuktiga inflytande. Den klarar hög höjd och svalare kvällar väl, vilket bidrar till dess goda syrabalans. Terroirer med steniga och väldränerade jordar anses ge druvan bäst uttryck. Beroende på område kan Gros Manseng ge allt från friska torra viner till fylliga och söta dessertviner.

Vitikulturella egenskaper

Vinrankan har medelstora blad och klasar som är kompakta med små till medelstora bär som har tjockt skal och en gulgrön färg. Den är relativt motståndskraftig mot sjukdomar och tål fukt bättre än många andra vitvinsdruvor, men kan vara känslig för gråmögel om den inte sköts väl. Avkastningen är måttlig till hög och den mognar sent på säsongen, vilket gör den särskilt lämpad för regioner där hösten är lång och mild. En styrka är att den kan utveckla hög syra även vid full mognad, vilket gör vinerna livliga och lagringsdugliga.

Vinframställning

Gros Manseng används både till torra och söta viner. I Jurançon framställs ofta halvsöta eller helt söta viner med hjälp av sen skörd eller ädelröta, medan Côtes de Gascogne främst producerar torra och aromatiska vita viner. I vinkällaren vinifieras druvan vanligtvis i ståltank för att bevara friskhet och arom, men fatlagring förekommer, särskilt för viner som är tänkta att utvecklas över tid. Den används ofta i blandningar tillsammans med druvor som Petit Manseng och Courbu, men kan också stå på egna ben och ge druvrena viner.

Smakprofil

Viner gjorda på Gros Manseng har generellt en intensiv aromprofil med toner av exotiska frukter som mango, ananas och passionsfrukt, ofta ackompanjerade av citrus, persika och honung. I torra versioner är de friska, livliga och mineraldrivna med en frisk syra som gör dem matvänliga. I söta varianter framträder djupare aromer av honung, torkad frukt och blommiga toner. Med lagring utvecklas komplexa nyanser av kryddor, nötter och karamelliserad frukt, medan unga viner är mer fruktigt vibrerande.

Mat och servering

De torra vinerna från Gros Manseng passar utmärkt till skaldjur, grillad fisk, getost och fräscha sallader. De söta versionerna är klassiska följeslagare till foie gras, blåmögelost och fruktdesserter. Serveringstemperaturen bör ligga runt 8–10 grader för torra viner och 10–12 grader för de söta, för att framhäva fruktigheten och syran. Druvan kan ge både vardagsviner i enklare tappningar och festliga viner för speciella tillfällen, särskilt i dess sötare former.

Popularitet och marknad

Gros Manseng är inte en av de mest spridda vitvinsdruvorna i världen, men den har en stark ställning i sydvästra Frankrike och ökar i erkännande bland sommelierer och vinentusiaster. I synnerhet torra Gros Manseng från Côtes de Gascogne har blivit populära exportviner, ofta marknadsförda som prisvärda alternativ till Sauvignon Blanc. Några producenter i Jurançon har också profilerat druvan i kvalitetsviner med internationell uppmärksamhet.

Kuriosa och kulturell betydelse

I Jurançon är viner på Gros Manseng en del av regionens kulturella identitet och används vid traditionella högtider. Druvan har inte i samma utsträckning som andra fått internationella utmärkelser på egen hand, men viner där den ingår har belönats i tävlingar. En intressant aspekt är dess aromatiska koncentration som gör att även torra viner kan upplevas nästan ”halvsöta” i karaktären, trots att de är torra. Detta gör den unik och lätt att känna igen för den som provat den några gånger.