Österrike som rödvinsland
Österrike är mest känt för sina vita viner, men landets röda har vuxit till en självklar del av sortimentet, och står i dag för ungefär en tredjedel av vinodlingen. Tyngdpunkten ligger i öster, framför allt i Burgenland nära den ungerska gränsen, där den grunda stäppsjön Neusiedlersee ger milda höstar och lång mognad. Här odlas de flesta röda druvorna på slätter och sanka sluttningar med varmt, kontinentalt klimat. Även Carnuntum och Thermenregion söder om Wien bidrar med röda viner. För en svensk vinköpare är det här intressant eftersom vinerna ofta har en sval, europeisk stil med bra syra och måttlig alkohol, tvärtemot mycket av det som kommer från varmare länder. Österrikiska röda är sällan tunga eller alkoholstinna, utan bygger på frukt, kryddighet och friskhet. Det gör dem lätta att dricka till mat och passar bra i den svenska matlagningen, där viltet och rotsakerna vill ha ett vin med spänst snarare än sötma. Kvalitetsklivet de senaste tjugo åren har varit stort, och många hus jobbar i dag ekologiskt eller biodynamiskt.
Druvorna bakom det röda
Zweigelt är landets vanligaste röda druva och en korsning från 1922 mellan Blaufränkisch och St. Laurent. Den ger mjuka, körsbärsdoftande viner som är lätta att tycka om och ofta prisvärda, och odlas över hela östra Österrike. Blaufränkisch är den mer seriösa druvan, med mörka bär, peppar och en stram struktur som kan påminna om nordlig Syrah eller till och med Nebbiolo. Den odlas gärna på järnrika, skifferrika jordar i Mittelburgenland, som kallas Blaufränkischland, och på kalkstenen kring Leithaberg. St. Laurent är släkt med Pinot Noir och ger silkiga, jordiga viner med röda bär och en fin doft. Utöver dessa förekommer även Pinot Noir, som österrikarna kallar Blauburgunder, samt cuvéer där Zweigelt och Blaufränkisch blandas för att kombinera fruktighet och struktur. Många producenter jobbar numera med mindre ekpåverkan och renare fruktuttryck än förr, ofta märkt Klassik för de yngre, opåverkade stilarna. Det finns även DAC-klassificeringar som garanterar ursprung och druva.
Hur vinerna smakar
Ett typiskt österrikiskt rödvin är medelfylligt med tydlig, saftig frukt och märkbar syra. Zweigelt smakar av surkörsbär, hallon och ibland en aning kryddpeppar, med mjuka tanniner och en alkoholhalt runt 12,5 till 13,5 procent. Den är sällan komplicerad, men just därför så drickvänlig. Blaufränkisch är mörkare och stramare, med björnbär, svartpeppar och en mineralisk, nästan salt ton, och kan ligga på 13 till 14 procent. St. Laurent hamnar däremellan, elegant och lite jordigt, med en textur som lockar den som gillar Pinot Noir. Gemensamt för stilen är att vinerna sällan känns marmeladiga eller heta, utan behåller en frisk kärna även i de fylligare exemplen. De enklare vinerna dricks gärna unga och lätt svalade, vilket lyfter frukten, medan de bästa Blaufränkisch från Leithaberg eller Mittelburgenland tål fem till tio års lagring och utvecklar mer komplexitet, med toner av läder, torkade örter och mörk choklad. Detta är röda viner som gör sig lika bra vid vardagsbordet som till helgens vilt, och som med sin syra och måttliga alkohol sällan känns tunga eller trötta ens efter ett par glas.
Så väljer du rött vin från Österrike i Sverige
Tänk på druva, prisläge och stil när du plockar en flaska på Systembolaget.
Druva: Zweigelt för mjuk, körsbärig vardag; Blaufränkisch för mörkare, kryddig struktur.
Pris: enkla flaskor kostar 90 till 140 kronor, medan kvalitetsviner från Burgenland ligger på 160 till 250 kronor.
Stil: leta efter Leithaberg, Mittelburgenland eller DAC på etiketten för mer seriösa Blaufränkisch.
Ekton: yngre årgångar och beteckningen Klassik ger renare frukt utan tung fatkaraktär.
Tillfälle: en lätt Zweigelt fungerar även svalad till buffé, medan Blaufränkisch vill ha rejäl mat.
Servering och matmatchning för det nordiska bordet
Servera österrikiskt rött vid 15 till 17 grader, gärna en aning svalare för de lättare Zweigelt.
Zweigelt till grillad korv, köttbullar eller en enkel köttfärssås till vardags.
Blaufränkisch till vilt som älg, rådjur eller hjort med rotsaker och lingon.
St. Laurent till stekt anka, kyckling eller en krämig svamprisotto.
Lätt svalad Zweigelt till kall rökt skinka och en generös charkbricka.
Kryddig Blaufränkisch till lammstek med rosmarin och rostad potatis.
