Lär känna Italiens druvor!
Sangiovese intar första platsen bland Italiens druvor, bland de mest planterade. Men det finns många fler….
Vi älskar alla italienska viner och säkert också några favoriter och favoritdruvor. Italien har väldigt många internationella druvsorter och sägs ha över 500 inhemska druvsorter och även om man inte gör vin av alla dessa druvor, så finns det mängder av gott vin att välja på, eller hur?
Hur många druvsorter är de vanligaste? Vilka olika druvor är planterade i Italien, både blå druvor och gröna? Vi kollar på 5 populära druvor:
Italiens druvor – Sangiovese
Sangiovese är förstås den stora druvan. Den toskanske signaturdruvan om finn både i Chiantiviner och i kända viner, supertoscanare och fanns redan på 1600 talet i toskansk vinodling och kallades då för “Sangiogheto”. Sangiovese blandas också gärna och väl med andra sorter, även vita druvor som Trebbiano och med röda exempelvis Merlot och Cabernet Sauvignon. Men på senare tid har en 100%-ig Sangiovese-tappning blivit allt vanligare och druvsorter av lägre kvalitet har fasats ut.
Sangiovese är uppskattade för sin fina syra och strama tanniner. Smaker av mörka körsbär och svart stenfrukt kännetecknar druvan. På grund av syra, så passar den bra med fetare kötträtter.
Idag odlas Sangiovese även i andra delar av världen som Kalifornien, Australien och Nya Zeeland.
Druvan Glera
Detta är den gröna Prosecco- druvan som fått sådan stor framgång med den enorma populariteten av de italienska mousserande vinerna främst i v runt norra Treviso. I början av 2000-talet ökade arealen under Glera vinstockar med svindlande 223 % – ett bevis på hur producenter, kooperativ och stora dryckesgrupper har svarat på den skyhöga internationella efterfrågan på Prosecco.
Utanför Italien odlas Glera i Slovenien och Australien, särskilt King Valley.
Glera är en mycket produktiv druva som mognar sent på säsongen. Den har hög syra och en ganska neutral smak, vilket gör den idealisk för produktion av mousserande vin. Italienskt vin som produceras från Glera är nästan alltid antingen frizzante (brusande) eller spumante (helt mousserande). Några få stilla viner görs också av Glera.
Populära Pinot Grigio
Pinot Grigio är känd för att göra rena, skarpa vita viner och druvan är den italienska vatianten av Bourgogne-druvan Pinot Gris, alltså en medlem av druvfamiljen Pinot.
Från i synnerhet norra Italien beskrivs Pinot Grigio oftast som en mager och krispig torr vit med relativt hög syra som ger en spritsig känsla, kompletterad med aromer av citron, lime, grönt äpple och blommor. Även om den ibland används i olika blandningar som en blandkomponent, så förekommer den solo med sin naturligt låga syra och höga sockerarter. Smaker och aromer varierar mycket från region till region och från stil till stil. Men vanliga egenskaper inkluderar toner av päron, äpplen, stenfrukt, tropisk frukt och till och med en antydan av rök eller våt ull.
Förekommer idag i olika länder som Tyskland (Grau Burgunder), Alsace, USA, Nya Zeeland …
Italiens druvor – Barbera
Barbera är en norditaliensk druva producerar fräscha, lätta röda viner med låga tanniner och verkar ha ett har antikt ursprung, även om det bara har dokumenterats spårbart sedan 1600-talet.
Oavsett om du föredrar Barbera från Asti eller Alba, så är det fräscha och vänliga viner vi pratar om. Barbera producerar distinkta och mycket attraktiva aromatiska och mångsidiga röda matviner och är mest känd för sin huvudroll i Piemontes Barbera d’Alba och Barbera d’Asti viner. Och Barbera gör bra viner som är fräscha, rödfruktiga och lättdruckna även om sorten också är något av en ”senmognande” druva.
Svarta Nero d’Avola
En druva vars namn ger en ganska bra indikation på dess färg, Nero (svart) d’Avola är för Sicilien vad Primitivo är för Puglia: källan till massor av bulkvin, ganska billiga, djärva, fruktiga och enkla viner, men numer ser man också viner i en mer premium stil.
Barbera sker sig bra i vingården, en sen mognare i och för sig men en bra konkurrent till Nebbiolo och Dolcetto. Den är relativt resistent mot mögel också, ett stort plus.
Frågor och svar
Ett bra exempel på Chianti Classico, Brunello di Montalcino etc från en hyfsad årgång borde nog vara bäst efter 4 till 5 års mognad på flaska, och går antagligen fortfarande dricka bra efter 15 till 20 år.
Generellt är Nero d’Avola viner i torr stil, men i södra Italien tenderar vinerna att vara fylligare, ofta med högre alkoholhalter och söta frukttomer, vilket ger en sötma i gommen. Nivåerna av restsocker räcker inte för att göra dem ”söta”.
Bra till pizza, pasta och hela dt italienska köket.
Bra till rika fläskrätter, kastanjer, foie gras eller ett tunnbröd med bacon och lök. En fylligare Pinot Gris passar bättre till gräddbaserade rätter och mjukostar som chevre och Roquefort.
Prosecco, Prosecco Spumante och Prosecco Frizzante måste enlgit regler bestå av minst 85 procent Glera. De återstående 15 procenten kan utgöras av valfri druvkombination. För roséprosecco används mellan10 – 15 % Pinot Noir.
Läs mer om Italien
- Två sorters röda viner från Umbrien har DOCG ställning
- Upplev det bästa Italien har att erbjuda med röda viner från Toscana
- Upptäck Italiens unika vin- och matkultur
Vinjournalen.se Tips
