Ett svenskt län, inte en vinregion
Låt oss vara ärliga från början: Gävleborgs län är inte en klassisk vinregion, och det kommer det av klimatskäl heller aldrig att bli i samma mening som Mendoza eller Alentejo. Här uppe vid kusten norr om Uppland och in mot Hälsinglands skogar är somrarna för korta och svala för att gängse vindruvor ska mogna i någon skala. Men det betyder inte att det saknas dryck värd att prata om. Under kategorin övrigt vin handlar det om svensk dryckesproduktion i sin linda, framför allt frukt- och bärviner, mjöd och enstaka kallklimatdruvor i de allra gynnsammaste lägena. Det är en liten, ung och hantverksmässig värld snarare än en etablerad vinindustri, men just därför är den intressant att förstå för den nyfikne. Låt oss titta på vad som faktiskt finns.
Frukt- och bärviner
Det mest naturliga vinet att göra i Gävleborg är inte druvvin utan frukt- och bärvin. Här finns en lång tradition av att ta tillvara det som faktiskt växer, och regionens äpplen, rabarber, krusbär, svarta vinbär och andra bär lämpar sig väl för jäsning. Ett bärvin görs i princip som druvvin, men med saft från bär eller frukt i stället, och resultatet kan bli allt från torrt och syrligt till fylligt och nästan dessertsött beroende på råvara och metod. Svarta vinbär ger djupa, mörka och tanninrika viner, krusbär och äpple ger friskare och ljusare drycker, och rabarber ger en frisk, syrlig stil. Det här är en ärlig och lokal produktion som speglar det nordiska skafferiet, och den knyter an till en svensk hemvinstradition som faktiskt är ganska gammal. Den traditionen leder vidare till en ännu äldre dryck.
Mjöd, den gamla nordiska drycken
Mjöd är kanske den dryck som har djupast rötter i den här delen av världen. Det görs på jäst honung och vatten, ibland med tillsats av bär, frukt eller örter, och har en historia som sträcker sig tillbaka till vikingatiden och längre. Under senare år har mjöd fått en renässans i Sverige, och små producenter runt om i landet, inklusive i norra och mellersta Sverige, har börjat göra mjöd på allvar igen. Stilen kan variera kraftigt, från torrt och vinlikt till sött och fylligt, och från stilla till mousserande. Ett bär- eller fruktmjöd kan smaka påfallande likt ett fruktvin. För den som vill dricka något genuint nordiskt och historiskt är mjöd ett spännande val, och det passar fint till svensk mat och säsong, vilket leder oss till hur du faktiskt njuter av de här dryckerna.
Kallklimatdruvor som Solaris
Druvvin är ovanligt så här långt norrut, men det är inte helt omöjligt i de allra mest gynnsamma lägena. Den druva som oftast nämns är Solaris, en tålig kallklimatdruva som tagits fram just för att mogna i svalt klimat och som ger ett friskt, citrusartat vitt vin. I södra Sverige finns redan etablerade vingårdar på Solaris, men i Gävleborg är det på sin höjd fråga om enstaka entusiaster och hobbyodlare i skyddade söderlägen, inte någon kommersiell produktion att tala om. Det är viktigt att inte överdriva detta: någon riktig druvvinsregion är Gävleborg inte. Den som ändå vill smaka svenskt druvvin gör klokast i att söka sig till producenter längre söderut. Här uppe är det bär, frukt och mjöd som är den realistiska dryckesvärlden, och det är något att vara stolt över snarare än ursäktande inför.
Mat, säsong och var du hittar det
Det fina med lokal bärdryck och mjöd är hur väl det passar till svensk mat och årstid. Ett svartvinbärsvin eller ett fylligt mjöd gör sig bra till vilt, till en bit lagrad ost eller till en julig efterrätt, medan ett friskt äppel- eller rabarbervin passar till sommarens lättare rätter och till midsommarbordet. Mjöd har också en självklar plats kring jul och i vinterns kraftigare mat. När det gäller att få tag på dryckerna är det viktigt att vara ärlig: det mesta är småskaligt och säljs ofta direkt från producent, på gårdsbutiker eller via Systembolagets beställningssortiment där svensk hantverksdryck dykt upp mer och mer. Förvänta dig inte att hitta lokal Gävleborgsdryck i ordinarie hylla. Det här är en upptäckarresa snarare än ett standardköp, men för den som vill stötta lokalt och smaka på det nordiska skafferiet är det väl värt mödan.
