Var Manzanilla-Sanlúcar de Barrameda ligger och varför vinet är värt att känna till
Manzanilla kommer enbart från staden Sanlúcar de Barrameda i Andalusien, längst ner i sydvästra Spanien där floden Guadalquivir möter Atlanten. Det är en typ av torr sherry, men för att få kallas Manzanilla måste den lagras just i den havsnära staden Sanlúcar. Det fuktiga, salta havsklimatet gör att jästskiktet flor som skyddar vinet växer sig tjockare här än inne i landet, vilket ger en särskilt delikat och frisk stil. För svenska vindrickare är Manzanilla ett underskattat fynd. Det är ett av världens mest gastronomiska viner, knastertorrt och uppfriskande, perfekt till skaldjur och tilltugg. Många svenskar förknippar sherry med söta dessertviner, men Manzanilla är raka motsatsen, torr som en chablis och nästan saltstänkt. Om du letar efter något som piggar upp aptiten och passar det nordiska skaldjursbordet finns få bättre och mer prisvärda val än en kyld flaska Manzanilla.
Palomino och druvan bakom vinet
Manzanilla görs nästan uteslutande av den vita druvan Palomino, samma druva som ligger bakom de flesta torra sherryer. På egen hand är Palomino en ganska neutral druva med låg syra, men det är hela hemligheten med sherry. Druvans diskreta karaktär låter lagringsprocessen göra jobbet. Efter att vinet jästs färdigt och förstärkts lätt med vinsprit bildas ett skikt av levande jäst kallat flor på vinets yta. Det här florskiktet skyddar vinet från luften och ger Manzanilla dess typiska doft av bröd, mandel och havsbris. Lagringen sker i ett system av fat kallat solera, där yngre och äldre viner blandas successivt för att hålla stilen jämn över tid. Den svala, fuktiga luften i Sanlúcar håller floret levande året runt. Resultatet är ett vin som smakar betydligt mer än vad den anspråkslösa Palomino-druvan antyder, med en omisskännlig salt fräschör.
Hur vinerna smakar
Manzanilla är knastertorr, ljus och uppfriskande, med en alkoholhalt som oftast ligger runt 15 procent eftersom vinet förstärkts lätt. I glaset är den blek och halmgul, och doften präglas av florets karaktär, med toner av nybakat bröd, blanderad mandel, kamomill och en tydlig salt havsbris. Smaken är torr och nästan stram, med en lätt bitter mandelton i avslutet som gör den extra aptitretande. Jämfört med Fino, dess närmaste släkting från Jerez, upplevs Manzanilla ofta som ännu lättare, friskare och mer saltstänkt tack vare det havsnära klimatet. Det är inte ett vin med tung frukt, utan ett som handlar om fräschör, salt och en delikat textur. Manzanilla bör drickas ung och välkyld, eftersom florkaraktären är som mest levande då. En öppnad flaska tappar snabbt i fräschör, så den är gjord för att avnjutas inom några dagar snarare än att stå framme länge. Den lätta bitterheten och den salta kärnan gör Manzanilla osedvanligt aptitretande, vilket är en av anledningarna till att den ofta serveras som första vin före en måltid. För den som är van vid söta dessertsherryer kan den första klunken kännas oväntat torr och stram, men just den knastertorra karaktären är hela poängen.
Så väljer du en flaska i Sverige
Några enkla kontroller leder dig till rätt flaska Manzanilla på Systembolaget:
Etiketten: leta efter ordet Manzanilla, vilket garanterar att vinet lagrats i den havsnära staden Sanlúcar de Barrameda.
Pris: en bra flaska kostar oftast mellan 120 och 180 kronor, vilket gör Manzanilla till ett prisvärt gastronomiskt vin.
Färskhet: köp flaskor med hög omsättning, eftersom Manzanilla bör drickas så ung och färsk som möjligt.
Stil: standard-Manzanilla är ljus och frisk, medan en Manzanilla Pasada är något mer lagrad och nötigare i smaken.
Flaskstorlek: välj en halvflaska om du dricker själv, så hinner du njuta av den medan den är som fräschast.
Servering och matmatchning för det nordiska bordet
Servera Manzanilla väl kyld vid 6 till 8 grader, gärna i ett vanligt vitvinsglas snarare än ett litet sherryglas:
Färska räkor eller handskalade nordsjöräkor på smörgås, en självklar och lysande kombination.
Ostron och andra skaldjur, där vinets salta fräschör speglar havet.
Gravad eller kallrökt lax med dill, som balanseras av vinets torrhet.
Saltade mandlar, oliver och chips som tilltugg före middagen.
Friterad fisk eller tempura, där den knapriga texturen möter vinets stramhet.
