Ett svalt land som lärt sig göra vitt
Storbritannien är mest känt för sitt mousserande, men landets stilla vita viner har vuxit fram i tysthet och förtjänar en plats på svenska bord. Vingårdarna ligger framför allt i södra England, i grevskap som Kent, Sussex och Hampshire, där kritjorden är samma geologiska rygg som löper vidare under Engelska kanalen och dyker upp igen i Champagne. Klimatet är svalt och nyckfullt, med korta somrar och ständig risk för regn under skörden, vilket ger viner med hög syra och låg alkohol. Just den kyliga profilen är själva poängen och styrkan. För en svensk vindrickare är det här bekant terräng, eftersom vi själva lever med långa ljusa somrar, sena mognader och friska nordiska råvaror. Ett engelskt vitt smakar ofta som en vårdag, spänstigt och grönt, och passar den som tröttnat på tunga, ekade viner och söker något rakare och mer törstsläckande i glaset. Kategorin är fortfarande ung och volymerna små, men kvaliteten har stigit snabbt de senaste åren, och Bacchus har blivit ett namn som allt fler vinintresserade svenskar känner igen och letar efter.
Bacchus och de andra druvorna
Huvudrollen i engelskt stilla vitt spelas av Bacchus, en tysk korsning som mognar tidigt och trivs i svala lägen där andra druvor kämpar. Den jämförs ofta med Sauvignon Blanc, men har en helt egen ton av fläder, nässla, krusbär och sälg. Bacchus är på god väg att bli Englands signaturdruva för vitt precis som Sauvignon Blanc blivit Nya Zeelands. Vid sidan om odlas Chardonnay och Pinot Blanc, som ibland görs som stilla viner med mer fyllighet och en försiktig ekfatston. Äldre planteringar av tyska korsningar som Reichensteiner, Ortega och Seyval Blanc finns kvar och ger friska, blomdoftande viner med lätt kropp. De flesta engelska vita är torra och ojekade, buteljerade unga för att bevara den spänstiga frukten och den nässliga örtigheten. Producenter som Chapel Down, Bolney och Denbies hör till dem som fört fram stilen och gjort Bacchus till ett begrepp bortom öriket. Det är fortfarande en liten värld, men en självständig sådan, med ett tydligt eget uttryck snarare än en kopia av kontinentens klassiker.
Hur vinerna smakar
Ett typiskt engelskt Bacchus är blekt och grönskimrande i glaset, med hög syra och en doft som drar åt fläderblom, nyklippt gräs, grönt äpple och lite örtig sälg. Smaken är torr, knapphändig på det allra bästa sättet och mycket törstsläckande, med citrus och krusbär och en salt, mineralisk svans från kritjorden. Alkoholhalten är låg, ofta mellan 10,5 och 12 procent, vilket gör vinerna lätta och lättdruckna även ett helt glas i taget. Chardonnay-baserade stilla viner är fylligare och kan ha en rund ton av gula äpplen och ibland en försiktig ekfatston, men även de behåller en frisk, spänstig syra. Här finns sällan sötma eller värme, utan snarare spänst, skärpa och en nordisk kyla i uttrycket. Den som gillar sydtyska, österrikiska eller nyzeeländska vita hittar mycket att känna igen, men med en egen sval brittisk återhållsamhet som är svår att ta miste på. Det är vin gjort för friskhet framför fyllighet, och det är just därför det passar det nordiska köket så väl.
Så väljer du vitt vin från Storbritannien i Sverige
Utbudet är litet på Systembolaget och mest tillgängligt via beställningssortimentet, så det gäller att veta vad man letar efter.
Druva: satsa på Bacchus för fläder och örter, eller Chardonnay om du vill ha mer fyllighet.
Stil: välj torrt och ojekat för den rena, friska engelska profilen.
Pris: räkna med 160 till 220 kronor, engelskt vitt är sällan billigt på grund av små volymer.
Årgång: drick ungt, helst senaste eller näst senaste årgången, för att fånga frukten.
Producent: leta efter namn som Chapel Down, Bolney eller Denbies i beställningssortimentet.
Servering och matmatchning för det nordiska bordet
Servera väl kylt, kring 8 till 10 grader, så att syra och friskhet får spela huvudrollen.
Gravad lax eller inkokt lax, där syran skär genom fettet och örtdoften möter dillen.
Färska räkor och skaldjur på smörgås, en klassiker som lyfts av vinets salta mineralitet.
Västerbottenpaj, där den friska syran balanserar den feta, salta osten.
Nyskördad sparris och gröna grönsaker, som speglar vinets nässliga, örtiga toner.
Grillad abborre eller gös med citron, ett rent fiskkök som passar den lätta stilen.
