En sval variant av det engelska undret
Storbritanniens vinunder byggdes på mousserande och vitt, men i skuggan av dessa har det växt fram allt fler stilla roséviner som förtjänar uppmärksamhet. Vingårdarna ligger i södra England, i Kent, Sussex och Hampshire, på samma kritjord som gör landets bubbel världsberömt och som geologiskt hänger ihop med Champagnes berömda kritlager. Det svala, ostadiga och ofta regniga klimatet ger druvor med hög syra och måttlig mognad, vilket är precis rätt förutsättningar för en lätt, torr och nervig rosé. Det finns inget överflöd av sol och värme här, och det märks tydligt i glaset som fräschör och spänst snarare än fyllighet och alkohol. För en svensk drickare känns stilen naturlig och lätt att ta till sig, eftersom vi också söker friska, återhållsamma viner under de ljusa sommarkvällarna. Engelsk rosé är fortfarande en sällmötesvara på Systembolaget och dyker mest upp i beställningssortimentet, men den som får tag på en flaska belönas med en rosé som ligger nära den provensalska idealbilden, blek, torr och elegant, fast med en svalare och något mer örtig nordeuropeisk själ. Produktionen är liten och stiger sakta, i takt med att det engelska vinet mognar och får ett allt större rykte.
Druvorna bakom rosén
Engelsk rosé bygger oftast på samma blå druvor som ligger bakom det berömda mousserande, alltså Pinot Noir och Pinot Meunier. Dessa ger röd frukt och bär utan tunga tanniner, vilket är perfekt för en ljus, torr och elegant stil. Ibland blandas de med en skvätt Chardonnay för finess, eller så tillsätts en droppe rött vin till en vit bas för att ge färgen. Man ser också rosé gjord på mer robusta hybriddruvor som Rondo och Regent, som mognar bättre och mer pålitligt i det svala klimatet och ger något mörkare färg och mer bärighet i glaset. De allra flesta producenter gör en torr rosé i ljus lökskalston, buteljerad ung för att behålla frisk frukt och spänst. Etablerade namn som Chapel Down i Kent, Bolney i Sussex och Gusbourne hör till dem som tagit fram fina stilla roséviner vid sidan av sina bubblor. Stilen är genomgående torr, och söta engelska roséer är sällsynta, vilket gör dem till pålitliga och tacksamma matviner. Eftersom volymerna är små och efterfrågan stigande går flaskorna ofta åt snabbt, så den som hittar en engelsk rosé i hyllan gör klokt i att passa på.
Hur vinerna smakar
Ett engelskt rosévin är oftast blekt i färgen, någonstans mellan lax och ljus koppar, med en frisk och inbjudande doft som drar tankarna till en sommaräng. I glaset finns jordgubbe, hallon, röda vinbär och ibland en pigg ton av rabarber och citrus. Smaken är torr och spänstig, med en levande syra som gör vinet mycket törstsläckande och lätt att dricka både på egen hand och till mat. Alkoholhalten ligger lågt, ofta kring 11 till 12 procent, vilket bidrar till den lätta och luftiga känslan och gör vinet lämpligt även till lunch. Rosé gjord på hybriddruvor kan vara något mörkare och mer bärig i uttrycket, men behåller nästan alltid den friska ryggraden och den torra profilen. Här finns sällan sötma eller tydlig kryddighet, utan snarare renhet, mineralitet och en salt, krispig finish som kritjorden bidrar med. Den som gillar torr provensalsk rosé känner direkt igen sig, men får en svalare, något mer örtig och stramare tolkning av stilen. Det är en rosé för den som föredrar elegans och fräschör framför frukt och tyngd, och den fungerar lika bra som aperitif som vid matbordet.
Så väljer du rosévin från Storbritannien i Sverige
Engelsk rosé finns mest i beställningssortimentet, så planera i förväg om du vill prova.
Druva: leta efter Pinot Noir och Meunier för klassisk, elegant bärighet.
Stil: välj torrt, det är standard för engelsk rosé och det som passar mat bäst.
Pris: räkna med 150 till 210 kronor, priset speglar små volymer och svalt klimat.
Färg: ljus lax eller koppar signalerar den torra, friska provensalska stilen.
Producent: håll utkik efter Chapel Down, Bolney eller Gusbourne i beställningssortimentet.
Servering och matmatchning för det nordiska bordet
Servera väl kylt, kring 8 till 10 grader, för att lyfta fräschören och bären.
Grillad lax eller havskräftor från grillen, där bärfrukten möter det söta i skaldjuret.
Sommarsallader med jordgubbar, chèvre och rostade frön, en enkel och given match.
Kallskuret och charkbricka på verandan, där syran skär genom det salta och feta.
Grillad kyckling med örter, ett lätt kött som inte överröstar den spröda rosén.
Färska räkor och skaldjursröror, klassisk svensk sommarmat som passar den torra stilen.
