Var Pommard ligger och varför vinet är värt att känna till
Pommard är en liten by på Côte de Beaune, den södra halvan av Bourgognes berömda guldsluttning i östra Frankrike. Byn ligger strax söder om Beaune och granne med Volnay, men där Volnay ger eleganta och parfymerade röda viner har Pommard ett rykte om motsatsen. Här görs några av Bourgognes mest robusta och muskulösa Pinot Noir-viner. För en svensk vindrickare är Pommard intressant just för att det bryter mot bilden av Pinot Noir som alltid lätt och sprött. Jordmånen är rik på lera och järn, vilket ger viner med tydlig struktur och lagringspotential. Namnet är dessutom lätt att känna igen på Systembolagets hyllor, vilket gör det till en bra ingång för den som vill prova klassisk Bourgogne med lite mer tyngd än vanligt. Det är ett vin för den som gillar något att tugga på. Många svenskar känner till Bourgogne genom de dyra storheterna, men Pommard ger en mer prisvärd väg in i den klassiska världen. Byns viner har dessutom en lång historia och nämns redan i franska kungliga sammanhang, vilket bidrar till deras status.
Druvorna bakom vinerna
Pommard är nästan helt och hållet en historia om Pinot Noir. Enligt appellationens regler är alla röda viner från Pommard gjorda på denna enda druva, och några vita viner finns i praktiken inte alls härifrån. Pinot Noir är en notoriskt känslig druva som speglar sin växtplats närmast överdrivet tydligt, och i Pommard ger den lerrika jorden en mörkare och mer kraftfull version än i grannbyarna. Druvan har tunt skal men i Pommard plöjer producenterna ofta ut mer färg och tannin genom längre maceration. Resultatet blir viner med djupare ton än den ljust rubinröda Pinot Noir många förknippar med Bourgogne. Just denna kombination av en öm druva och en krävande jordmån är vad som ger Pommard dess särprägel och förklarar varför vinerna ofta behöver några år på flaska. För den som vill förstå Bourgogne på djupet är Pommard ett tacksamt exempel på hur jordmånen styr smaken. Druvan är densamma som i grannbyarna, men resultatet i glaset blir tydligt annorlunda just här.
Hur vinerna smakar
Pommard smakar kraftfullare och mörkare än de flesta andra röda Bourgogne-viner. Istället för ljusa hällon och körsbär möter du ofta mörka bär som björnbär och plommon, ibland med toner av jord, läder och lite kryddor. Tanninerna är märkbart fastare än man väntar sig av Pinot Noir, vilket ger vinet en sluten och något sträv karaktär i unga år. Med några års lagring mjuknar det och utvecklar mer komplexa dofter av skogsbotten och torkad frukt. Alkoholhalten ligger oftast runt 13 till 14 procent. Syran är frisk men balanseras av den fylliga kroppen. Det här är inte ett vin att svälja snabbt utan ett som vill ha tid i glaset och gärna mat vid bordet. Unga Pommard mår bra av att dekanteras en stund innan servering. Vinet utvecklas vackert med åren och belönar tålamod, men det går också att njuta ungt om du ger det luft. En ordentlig dekantering gör stor skillnad för en ung flaska.
Så väljer du en flaska i Sverige
Några enkla kontroller leder dig till rätt Pommard-flaska på Systembolaget:
Druva: alla röda Pommard är Pinot Noir, så du behöver inte leta efter druvnamnet utan kan lita på appellationen.
Pris: en enklare Pommard på bynivå kostar oftast mellan 350 och 500 kronor, medan Premier Cru ligger högre.
Årgång: välj gärna en årgång som hunnit få några år på nacken, eftersom unga Pommard kan vara slutna.
Producent: leta efter etablerade domäner, eftersom kvaliteten i Bourgogne varierar mycket mellan olika gårdar.
Lagring: vill du dricka direkt, fråga personalen om en mögnare flaska eller planera att dekantera den ordentligt.
Servering och matmatchning för det nordiska bordet
Servera Pommard vid 16 till 18 grader, gärna dekanterat om vinet är ungt:
Helstekt anka eller ankbröst med rotsaker, där vinets struktur möter det mörka köttet.
Älgstek eller hjortstek till en söndagsmiddag, en klassisk match till nordiskt viltkött.
Ugnsbakad oxstek med svampsås, där jordtonerna i vinet förstärks av svampen.
Lagrad västerbottensost på ostbrickan, som matchar vinets fasta tanniner.
Stekt anklever eller paté på surdegsbröd som förrätt vid finare tillfällen.
