Turkiet och den anatoliska vintraditionen
Få länder har en så lång vinhistoria som Turkiet. På den anatoliska högplatån odlades druvor för flera tusen år sedan, långt innan vin blev europeiskt, och landet räknas bland vinodlingens äldsta hemvist. Idag är Turkiet ett muslimskt land där de flesta invånare inte dricker alkohol, men det finns en levande kvalitetsvinindustri med skickliga producenter. Vingårdarna sträcker sig från Egeiska kusten till centrala Anatolien och ända bort mot östra höglandet, där vintrarna är hårda och sommrarna heta. För en svensk vindrickare är turkiskt rött vin fortfarande relativt okänt mark, och just därför spännande. Här finns druvor som inte odlas någon annanstans, till priser som ofta bjuder på mycket smak för pengarna. Landet har satsat på modern vinteknik de senaste decennierna, och kvaliteten har lyft rejält. Att öppna en flaska turkiskt rött är att smaka på en tradition som är äldre än det mesta i vinvärlden. Geografin spelar en stor roll, för de höglänta vingårdarna ger stora skillnader mellan dag och natt som bevarar frukt och friskhet. Regionerna i öst kring Elazig och Diyarbakir ligger mycket högt, medan de vid kusten gynnas av havsbrisen.
Druvorna bakom det turkiska röda
Turkiets styrka ligger i de inhemska druvorna. Öküzgözü, vars namn betyder oxöga, kommer från Elazig i öster och ger saftiga, fruktiga viner med mjuka tanniner och god syra. Bogazkere från Diyarbakir är dess motsats: mörk, tanninrik och kraftfull, med en nästan sträv struktur som mognar väl. De två blandas ofta, ungefär som Cabernet och Merlot i Bordeaux, där Öküzgözü ger frukt och charm medan Bogazkere ger ryggrad. Från centrala Anatolien kommer Kalecik Karasi, en elegantare druva med röda bär och silkeslen textur som ibland jämförs med Pinot Noir. Vid sidan av dessa odlas internationella druvor som Cabernet Sauvignon, Merlot och Syrah, ofta i blandningar med de lokala sorterna. Det ger turkiska producenter en bred palett att arbeta med. För den som vill upptäcka något genuint turkiskt är det ändå Öküzgözü, Bogazkere och Kalecik Karasi som pekar ut riktningen.
Hur vinerna smakar
Turkiskt rött vin täcker ett brett spektrum. Öküzgözü ger ett medelfylligt vin med röda och mörka bär, körsbär och en frisk syra som gör det lättdrucket, ofta runt 13 procent alkohol. Bogazkere är fylligare och mer robust, med mörk frukt, kryddor, läder och kraftiga tanniner som passar till mat och tål några års lagring, gärna 13 till 14 procent. Blandningen av de två ger balanserade viner där frukt och struktur samspelar. Kalecik Karasi är den lättaste och mest eleganta, med smultron, hallon och en mjuk avslutning, ett rött vin för dig som gillar svalare, finstämda stilar. De internationella blandningarna smakar mer bekant, med runda tanniner och tydlig ekfatston. Gemensamt för de bästa turkiska rödvinerna är en solmogen fruktighet balanserad av frisk syra från höjden. Det finns en rustik ärlighet i stilen, men de moderna producenterna har putsat fram både renhet och finess. Många viner mår bra av lite luft i karaffen, särskilt de tanninrika Bogazkere som öppnar upp sig efter en stund i glaset.
Så väljer du rött vin från Turkiet i Sverige
Turkiska viner dyker upp allt oftare, men de flesta finns i Systembolagets beställningssortiment snarare än i butikshyllan.
Druva: välj Öküzgözü för saftig frukt, Bogazkere för kraft, eller en blandning för balans mellan de två.
Elegans: gå på Kalecik Karasi om du gillar lättare, Pinot-liknande röda viner med finess.
Pris: räkna med runt 110 till 200 kronor på Systembolaget, där mycket erbjuder god valuta för pengarna.
Producent: leta efter etablerade hus som Kavaklidere eller Kayra, som håller jämn och pålitlig kvalitet.
Beställning: sök online i beställningssortimentet, eftersom fasta butikshyllor sällan har turkiskt rött.
Servering och matmatchning för det nordiska bordet
Servera turkiskt rött vid 16 till 18 grader, och låt gärna de kraftfullare Bogazkere-vinerna få luft en stund i karaff.
Bogazkere till grillad lammstek med rosmarin, druvans kraft och kryddor möter det saftiga köttet.
Öküzgözü till köttbullar med brunsås och lingon, den friska frukten klarar både sött och salt.
Kalecik Karasi till stekt kyckling eller ugnsbakad lax, ett lätt rött som inte överröstar maten.
Turkisk blandning till älggryta eller viltskav, de mörka bären och kryddan lyfter viltets sälta.
Öküzgözü till en tallrik med lagrad prästost och kex, syran balanserar den feta ostens fyllighet.
