Var Chianti Montalbano ligger och varför vinet är värt att känna till
Chianti Montalbano är ett av de mindre kända delområdena inom den stora Chianti-appellationen i Toscana i centrala Italien. Det ligger på Montalbano-kullarna väster om Florens, nära staden Carmignano och inte långt från Leonardo da Vincis födelseort Vinci. Området ligger lite i skuggan av de mer berömda Chianti-zonerna som Classico och Rufina, vilket håller priserna nere. För en svensk vindrickare är detta en chans att dricka äkta toskansk Sangiovese till ett vardagsvänligt pris. Landskapet är klassiskt toskanskt med olivlundar, cypresser och vinodlingar på soliga sluttningar. Här görs framför allt prisvärda röda viner gjorda för att avnjutas till mat snarare än för att imponera. Montalbano är därför ett tacksamt val för den som vill ha italiensk vardagskaraktär utan att betala för ett känt namn. Det är ärligt vin med rötter i en mycket gammal vinkultur. Området har en lång vinhistoria och ligger nära platser förknippade med Leonardo da Vinci. Det ger en extra dimension av kulturhistoria till en redan tacksam vinbygd.
Sangiovese och de andra druvorna
Liksom all Chianti bygger Chianti Montalbano på Sangiovese, Toscanas signaturdruva och en av Italiens viktigaste sorter. Reglerna kräver att Sangiovese utgör större delen av vinet, oftast minst sjuttio procent eller mer. Druvan ger viner med frisk syra, röd frukt och en lätt jordig och örtig karaktär som passar utmärkt till mat. Producenterna får blanda in mindre mängder av andra druvor, traditionellt lokala sorter som Canaiolo och Colorino, men också internationella druvor som Merlot eller Cabernet Sauvignon för att runda av vinet. En del vita druvor som Trebbiano kunde förr ingå men används allt mindre i röda viner. Det är Sangioveses friska och matvänliga natur som ger Montalbano dess typiska toskanska prägel. Just balansen mellan syra, frukt och en lätt strävhet gör vinerna så användbara vid bordet. För den som vill lära känna Sangiovese är Montalbano en prisvärd och ärlig ingång. Druvan visar här sin matvänliga sida utan onödig prålighet.
Hur vinerna smakar
Chianti Montalbano smakar typiskt toskanskt med röd frukt som körsbär och plommon, frisk syra och en lätt örtig och jordig ton. Tanninerna är märkbara men sällan tunga, vilket ger ett medelfylligt vin som känns levande och matvänligt. Den friska syran är typisk för Sangiovese och gör vinet perfekt till tomatbaserad mat. Vinerna är oftast gjorda för att drickas unga och fruktiga, även om bättre exemplar kan vinna på några års lagring. Alkoholhalten ligger oftast mellan 12,5 och 13,5 procent. Smaken är torr och stram snarare än söt och fyllig, helt i linje med den klassiska Chianti-stilen. Det här är ärliga, okonstlade viner som visar Sangioveses charm utan onödig prålighet. Servera något svalare än rumstempererat, runt 16 till 17 grader, för att lyfta fräschheten i frukten. Vinerna är gjorda för att stå på matbordet snarare än att avnjutas ensamma. De kommer verkligen till sin rätt tillsammans med italiensk vardagsmat. Det är ett okomplicerat vin som passar utmärkt till en vardaglig middag med familjen.
Så väljer du en flaska i Sverige
Några enkla kontroller leder dig till rätt Chianti Montalbano på Systembolaget:
Druva: vinet bygger på Sangiovese, så du kan lita på appellationen utan att leta druvnamn.
Pris: de flesta flaskor kostar mellan 90 och 150 kronor, ett prisvärt alternativ till Chianti Classico.
Stil: leta efter Riserva om du vill ha ett något fylligare och mer lagrat vin.
Årgång: köp en ung årgång, eftersom dessa viner är gjorda för att drickas unga och fräscha.
Producent: kolla producentens sortiment, eftersom kvaliteten kan variera mellan olika gårdar.
Servering och matmatchning för det nordiska bordet
Servera vinet vid 16 till 17 grader, något svalare än rumstempererat:
Pasta med köttfärssås eller tomatsås, en självklar klassiker till Sangiovese.
Pizza på fredagen, där vinets friska syra skär genom ost och tomat.
Köttbullar eller pannbiff med brunsås till en husmanskvällsmiddag.
Grillad korv eller charkbricka med salami och hård ost.
Lasagne eller en grönsaksgratäng, där syran balanserar fylligheten.
