I heta stolen: George S. Grant – Glenfarclas
Glenfarclas är nästan synonymt för många med vad hela Speyside i Skottland handlar om! Ett familjeägt destilleri som börjar på Glen och som buteljerar en ålderstigen sherrytung maltwhisky!
George S Grant, den sjätte generationen av ägarfamiljen Grants, besökte nyligen Sverige och vi fick då tillfälle att sätta oss ned och prata med honom om 105, fat och nästa generation!
Text: Henric Madsen, Malter Magasin
Foto: Henric Madsen och Glenfarclas Distillery
Glenfarclas Distillery ligger ca 20 minuters bilfärd från Dufftown, mitt i Speyside. Ben Rinnes, med sina ståtliga 841 meter över havet, ligger som en fondvägg bakom det gråa destilleriet med sina klarröda dörrar. Glenfarclas har funnits länge, men ingen vet hur länge. Inne i besökscentret så finns det en tavla föreställande destilleriet från 1791, redan då var det full produktion. Man vet inte heller vem som byggde destilleriet, eller vem som var ägare. Men man vet att de fick sin första lagliga licens att destillera år 1836.
– 1836 är det dystraste året i Glenfarclas historia, säger George. Det var då vi började betala skatt!
Det var först 1865 som familjen Grant köpte destilleriet. Priset de gav då för byggnaderna och allt lager var £511,19, de hoppas att det är värt några pund mer idag!
Ett familjeföretag
Glenfarclas är ett familjeföretag där George är försäljningschef och hans pappa John är Distillery Manager. Att han själv skulle jobba med whisky var inte helt självklart.
– Efter skolan så kände jag att Universitetet inte riktigt skulle passa mig, så jag reste en hel del, berättar George. Jag jobbade på restauranger och i barer i Australien, Mellanöstern, USA med mera.
Efter 1 ½ år på resande fot så kom han hem till Glasgow utan någon egentlig plan. Genom en bekant så fick han ett tre månaders vikariat på en redovisningsbyrå, vilket utvecklade sig till ett erbjudande om ett fast jobb. Men han tackade nej till detta och började istället på en praktikplats på ett mälteri. Dryckesindustrin låg honom, av naturliga orsaker, nära till hjärtat och det var där han ville jobba.
Efter att ha skaffat sig lite jobberfarenhet så blev han erbjuden en praktikplats hos Inverhouse Distillers. Detta gav han möjligheten att jobba som Mashman och Stillman på destillerierna Speyburn, Old Pulteney och Balblair. Han blev sedan erbjuden en tjänst som försäljare i Hong Kong. Tjänsten skulle sträcka sig över sex månader, men han blev kvar i två år. Det var först år 2000 som George anslöt sig till familjeföretaget och började jobba på Glenfarclas.
Den sjunde generationen av familjen Grants är Georges två döttrar. – Men likasom att jag aldrig blev tvingad att börja så ska dom aldrig bli tvingade, säger George. Om dom vill börja jobba hos oss så blir vi mer än glada, men det kommer att vara deras val.
Glenfarclas är ett av de sista familjedestillerierna som finns kvar i Skottland. Det finns totalt tre destillerier som är ägs och drivs av ägarfamiljerna, de övriga två är Springbank i Campbeltown, Glenfiddich i Speyside. Dessa tre har ägts av sina ägarfamiljer i mer än 100 år.
Glenfarclas 105 – Familjens stolthet
1968 så delade Glenfarclas ut en buteljering som en julklapp till alla sina anställda. Denna råkade vara på just 105 Proof. Denna julklapp var så bra så flera frågade om man kunde köpa en extra flaska, det var då Glenfarclas beslutade att börja buteljera denna utgåva.
105 står för 105 brittiska proof, dvs det gamla sättet att räkna alkoholstyrka på. Det härstammar i att man innan år 1816 så använde man krut för att fastställa alkoholhalten. På den tiden så var ju inte lagringen av whisky uppfunnen ännu så spriten hade samma färg som vatten. För att då säkerhetsställa att det faktiskt var sprit som man försökte sälja så blandade man denna med krut. Om denna blandning kunde brinna så hade man bevisat, engelskans proved, senare proof, att det var just starksprit man hade till försäljning.
– ’105’ står för hälften av all försäljning hos oss, slår George fast. En av de främsta orsakerna till denna succé är just namnet på flaskan. Det spelar ingen roll vart du är i världen så har de flesta svårt att uttala Glenfarclas korrekt, men alla kan säga 105.
The Family Casks
2007 så lanserade Glenfarclas deras ’The Family Casks’. En serie buteljeringar från enskilda fat som sträckte sig från 1952 till 1994, 43 fat som alla släpptes samtidigt. Idén från början var att buteljera 10 fat per år i fem år för att tillslut ha 50 år av buteljerad whisky. Men George pappa John tyckte att det tog för lång tid och ett beslut togs att buteljera alla på engång.
George trodde inte att detta skulle vara någon särskild succé utan såg framför sig år av försäljning för att bli av med alla dessa flaskor. Han var så säker på sin sak så istället för att vara med på den stora avtäckningen i London 2007 så åkte han på semester.
– Jag förstod nog inte hur populär dessa buteljeringar var förrän vår japanske importör faxade en order på 178 flaskor några dagar efter presentationen i London, berättar George. Detta var mycket ovanligt att han beställde så många flaskor på en gång, så jag ringde honom och frågade om han nu skulle börja beställa bara en gång per år istället för månadsvis som han brukade. Men när han förklarade att denna order var bara till enda bar i Tokyo så förstod jag att vi var något på spåren.
Om man hade köpt hela den ursprungliga samlingen 2007 så hade det kostat £14,500, men om man ser till dagens värde vid auktioner så hade det varit en sund investering. Idag säljs en komplett samling av de ursprungliga 43 buteljerna för över £120,000.
’The Family Casks’ är också en resa igenom whiskyhistorien. Här ges man en möjlighet att följa destilleriets utveckling genom årtionden. Från 1880 års Spirit Act’s upplösning på 50-talet genom balansgången under 1980 talet till expansionsfasen genom 90-talet. Den tydligaste gränsen finns i buteljeringarna före och efter 1988.
– Innan ’88 hade vi ingen 100 procentig kontroll på kvaliteten av faten. Vi köpte de fat som fanns att tillgå. Från 1988 köper vi alla våra fat från José y Miguel Martin (J&MM), detta har gjort att vi har stenkoll på alla våra fat och vet att de alltid levererar perfekta sherry fat.
José y Miguel Martin är den familjeägda bodega som levererar alla fat som Glenfarclas använder. De är belägna nära Huelva i sydvästra Spanien.
– Sherry drickandet har gått ned samtidigt som intresset för högkvalitativt sherrylagrad whisky har gått upp, så bristen på fat är ju uppenbar. Det faktum att vi har haft ett samarbete med J&MM i snart 30 år har hjälpt oss att få tag i bra fat, säger George.
Lagring
Faten de köper från J&MM kostar ungefär €800 – €850 per styck och det är uteslutande europeisk ek.
– För bara tio år sedan så betalade vi kanske €200 för ett fat så visst är de dyrare nu men vi ska komma ihåg att även whiskyn har blivit dyrare. Om det är en Sherry butt så får vi ur ca 750 flaskor så det är ungefär £1 per flaska. Sen använder vi fatet tre gånger till så kostnaden per flaska blir tillslut försumbar, förklarar George.
Även om europeisk ek redan har något tätare cellstruktur än amerikansk ek så beställer de också faten med lite tjockare ämnen för att hålla nere avdunstningen. All sprit som produceras för att bli buteljerad som Glenfarclas lagras på plats hos destilleriet i Speyside.
Här hittar du fler artiklar om whisky:
Frågor och svar:
Vad är Glenfarclas känt för?
När köpte familjen Grant destilleriet?
Vad är Glenfarclas 105?
Vad är The Family Casks?
Varifrån köper Glenfarclas sina fat?
Vinguider relaterade till denna artikel
Vinjournalen.se Tips
